Nyheter från Israel med Dan Johansson under titeln Fokus Israel Nyheter.
För den som hellre vill, med Eddie Chumney på engelska.
onsdagen den 30:e november 2011
torsdagen den 24:e november 2011
Apartheid i fel land
PGS och en del andra, bland annat Socialdemokratiska och Vänsterpartiets politiker kallar Israel för Apartheidstat. Jag satt för en tid sedan och såg en interpellationsdebatt på TV, så det påståendet är sant.
Det som händer nu är att en debatt har seglat upp i vårt grannland Norge, närmare bestämt i Oslo. Där anklagas nu en skola för Apartheid och diskriminering av elever i vad vissa debattörer menar är förkastligt.
DN skriver om segegeringen. En av tre klasser är helt rensad/fri från etniska norrmän. Två av tre klasser är blandade. Rektorn menade att om man inte gör så då byter de etniskt norska eleverna skola.
Lätt att felaktigt peka finger åt Israel och på falska grunder anklaga dom för Apartheid. I Norge är anklagelsen antagligen lika fel, men borde vara desto häftigare eftersom det är vårt närmaste grannland i väster.
Felet är kanske i grunden inte skolans, utan det allmäna debattklimatet i Norge. Norge precis som Sverige har säkert sina problem med debatten om invandrare, etniska innevånare osv. Felet ligger lika mycket hos politiker och massmedia, när man inte vill, vågar eller klarar av att ta en sund debatt. Anklagelser om rasism eller undfallenhet basuneras snabbt och högljutt åt. Ändå måste såväl politiker, massmedia som olika religiösa organisationer våga ta debatten. Så att vi slipper höra att den eller den skolan, arbetsplatsen, stadsdelen osv. sysslar med Apartheid.
Norge såväl som Sverige skryter men religionsfrihet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Men lever vi upp till den. Och vågar vi ta debatten med den som vill inskränka densamma?
Det som händer nu är att en debatt har seglat upp i vårt grannland Norge, närmare bestämt i Oslo. Där anklagas nu en skola för Apartheid och diskriminering av elever i vad vissa debattörer menar är förkastligt.
DN skriver om segegeringen. En av tre klasser är helt rensad/fri från etniska norrmän. Två av tre klasser är blandade. Rektorn menade att om man inte gör så då byter de etniskt norska eleverna skola.
Lätt att felaktigt peka finger åt Israel och på falska grunder anklaga dom för Apartheid. I Norge är anklagelsen antagligen lika fel, men borde vara desto häftigare eftersom det är vårt närmaste grannland i väster.
Felet är kanske i grunden inte skolans, utan det allmäna debattklimatet i Norge. Norge precis som Sverige har säkert sina problem med debatten om invandrare, etniska innevånare osv. Felet ligger lika mycket hos politiker och massmedia, när man inte vill, vågar eller klarar av att ta en sund debatt. Anklagelser om rasism eller undfallenhet basuneras snabbt och högljutt åt. Ändå måste såväl politiker, massmedia som olika religiösa organisationer våga ta debatten. Så att vi slipper höra att den eller den skolan, arbetsplatsen, stadsdelen osv. sysslar med Apartheid.
Norge såväl som Sverige skryter men religionsfrihet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Men lever vi upp till den. Och vågar vi ta debatten med den som vill inskränka densamma?
tisdagen den 22:e november 2011
Omskärelse
Sturmark (humanisterna) med vapendragare ojar sej på bästa plats i DN angående omskärelse av pojkar. Jag skrev lite om det under rubriken "religionsfrihet" i mitt förra inlägg.
Idag ser jag att Newsmill har en artikel i ämnet signerad Noomi Berlinger-Stahl. Där hon som judinna tar upp inte så mycket den religiösa sidan av ämnet, utan andra sidor.
Hämtat ur hennes inlägg bifogar jag följande, mycket tänkvärda argument:
Föräldrar bestämmer över sina barn. I all välmening ger en del föräldrar sina barn idiotiska och tillgjorda namn som barnen sen får lida av var gång de presenterar sig under resten av sina liv. Många föräldrar ger sina barn dåliga och ohälsosamma matvanor, eller röker i barns närvaro och utsätter telningarna både för andrahandsrök och dåligt exempel. Föräldrar lever även ut sin grupptillhörighet i sitt förhållande till barnen. Kinesiska föräldrar sätter press på att barn ska göra bra ifrån sig i skolan, hos Väst-europeer och Nord-amerikaner kan det vara press på att anpassa sig efter en bestämd kroppsbild. Som grupp har både muslimer och judar ett betydligt sundare förhållande till alkohol än etniska svenskar, och även detta är en gruppnorm man överför till sina barn.
Samma artikel delar hon på sin egen blogg, men med ett litet tillägg som har glimten i ögat.
Idag ser jag att Newsmill har en artikel i ämnet signerad Noomi Berlinger-Stahl. Där hon som judinna tar upp inte så mycket den religiösa sidan av ämnet, utan andra sidor.
Hämtat ur hennes inlägg bifogar jag följande, mycket tänkvärda argument:
Föräldrar bestämmer över sina barn. I all välmening ger en del föräldrar sina barn idiotiska och tillgjorda namn som barnen sen får lida av var gång de presenterar sig under resten av sina liv. Många föräldrar ger sina barn dåliga och ohälsosamma matvanor, eller röker i barns närvaro och utsätter telningarna både för andrahandsrök och dåligt exempel. Föräldrar lever även ut sin grupptillhörighet i sitt förhållande till barnen. Kinesiska föräldrar sätter press på att barn ska göra bra ifrån sig i skolan, hos Väst-europeer och Nord-amerikaner kan det vara press på att anpassa sig efter en bestämd kroppsbild. Som grupp har både muslimer och judar ett betydligt sundare förhållande till alkohol än etniska svenskar, och även detta är en gruppnorm man överför till sina barn.
Samma artikel delar hon på sin egen blogg, men med ett litet tillägg som har glimten i ögat.
fredagen den 18:e november 2011
Religionsfrihet
Sverige har som tradition att försvara tre grundläggande Mänskliga Rättigheter. Åsiktsfriheten, yttrandefriheten samt religionsfriheten. Med handen på hjärtat kan man kanske ifrågasätta att så är fallet i verkligheten.
Vad gäller åsiktsfrihet så kan jag nämna ett par, tre exempel där svenskar helst skall ha en och samma åsikt. Om man har en annan än den av massmedia så fördöms man å det grövsta. Det gäller abort, den globala uppvärmningen, HBT frågor, Israel - Palestina, religiös tillhörighet (privat eller offentlig) för att nämna några saker.
När det gäller yttrandefrihet så talar vi om ungefär samma ämnen. Gud nåde dej om du säger något om dessa ämnen offentligt. I bästa fall blir du bara anklagad som fridsstörare om du inte säger något som sammanfaller med den vedertagna åsikten. Man får helt enkelt inte säga att kejsaren är naken om man nu uppfattar det på så vis.
När vi talar religionsfrihet så gäller också ungefär samma ämnen och eller förhållningssätt. Du klassas som högerextrem om du är för Israel, mot abort, säger att HBT livsstil är synd osv. Men ändå så skall religionsfriheten gälla, eller? Jag håller med om att man inte bör eller skall uppmana till mord på homosexuella, men att slå knut på sej själv och att inte få säga att Bibeln eller Koranen kallar det synd är fel.
Nu skrivs det om en gammal trossats i ett debattinlägg i DN. Omskärelse av små pojkar och könsstympning av flickor jämställs.
Man för fram argument om barnkonventioner och liknande. Man jämför med fiktiva religioner om att skära bort öronsnibbar. Till syvende och sist är det skillnad mellan manlig och kvinnlig omskärelse. För pojkar/män så är skillnaderna i sexlivet inom den så kallade felmarginalen för omskuren eller inte. När det gäller flickor så finns inga argument vare sej religions eller hälsoaspekt som talar för. Det mesta talar snarare emot. Män och pojkar behöver inte frukta smärta i samband med första samlaget om de är eller inte är omskurna. För flickor innebär det våldtäcktsliknande smärtor och upplevelser. Bevisade hälsoproblem osv. Ingen religiös skrift talar vad jag känner till om kvinnlig omskärelse. Den figurerar däremot inom traditioner (muntlig eller enbart vedertagna).
Sätten att gå till väga skiljer sej också. I Sverige där debatten pågår sker majoriteten inom sjukvården eller av sjukvårdskunnig personal. Med anti-inflammatoriska medel, kirurgiska instrument osv. Den kvinnliga dito kan ske på ett smutsigt jordgolv, med ett rakblad eller stenskärva som verktyg. Den syftar också till att begränsa kvinnors/flickors sexualitet.
Jag skummar igenom en artikel om en väl genomförd medicinsk studie genomförd i Danmark. Den motsäger till viss del eller helt den svenska debatt artikeln. Läser man sedan namnen på personerna som skriver under debattartikeln iDN så klarnar bilden radikalt.
Tännsjö och Sturmark borgar mer för hat mot religions utövning än om omsorg för små pojkars personliga integritet...
Vad gäller åsiktsfrihet så kan jag nämna ett par, tre exempel där svenskar helst skall ha en och samma åsikt. Om man har en annan än den av massmedia så fördöms man å det grövsta. Det gäller abort, den globala uppvärmningen, HBT frågor, Israel - Palestina, religiös tillhörighet (privat eller offentlig) för att nämna några saker.
När det gäller yttrandefrihet så talar vi om ungefär samma ämnen. Gud nåde dej om du säger något om dessa ämnen offentligt. I bästa fall blir du bara anklagad som fridsstörare om du inte säger något som sammanfaller med den vedertagna åsikten. Man får helt enkelt inte säga att kejsaren är naken om man nu uppfattar det på så vis.
När vi talar religionsfrihet så gäller också ungefär samma ämnen och eller förhållningssätt. Du klassas som högerextrem om du är för Israel, mot abort, säger att HBT livsstil är synd osv. Men ändå så skall religionsfriheten gälla, eller? Jag håller med om att man inte bör eller skall uppmana till mord på homosexuella, men att slå knut på sej själv och att inte få säga att Bibeln eller Koranen kallar det synd är fel.
Nu skrivs det om en gammal trossats i ett debattinlägg i DN. Omskärelse av små pojkar och könsstympning av flickor jämställs.
Man för fram argument om barnkonventioner och liknande. Man jämför med fiktiva religioner om att skära bort öronsnibbar. Till syvende och sist är det skillnad mellan manlig och kvinnlig omskärelse. För pojkar/män så är skillnaderna i sexlivet inom den så kallade felmarginalen för omskuren eller inte. När det gäller flickor så finns inga argument vare sej religions eller hälsoaspekt som talar för. Det mesta talar snarare emot. Män och pojkar behöver inte frukta smärta i samband med första samlaget om de är eller inte är omskurna. För flickor innebär det våldtäcktsliknande smärtor och upplevelser. Bevisade hälsoproblem osv. Ingen religiös skrift talar vad jag känner till om kvinnlig omskärelse. Den figurerar däremot inom traditioner (muntlig eller enbart vedertagna).
Sätten att gå till väga skiljer sej också. I Sverige där debatten pågår sker majoriteten inom sjukvården eller av sjukvårdskunnig personal. Med anti-inflammatoriska medel, kirurgiska instrument osv. Den kvinnliga dito kan ske på ett smutsigt jordgolv, med ett rakblad eller stenskärva som verktyg. Den syftar också till att begränsa kvinnors/flickors sexualitet.
Jag skummar igenom en artikel om en väl genomförd medicinsk studie genomförd i Danmark. Den motsäger till viss del eller helt den svenska debatt artikeln. Läser man sedan namnen på personerna som skriver under debattartikeln iDN så klarnar bilden radikalt.
Tännsjö och Sturmark borgar mer för hat mot religions utövning än om omsorg för små pojkars personliga integritet...
onsdagen den 16:e november 2011
Fokus Israel 2011-11-17
Ett nytt Fokus Israel har givits ut. Uppläst på svenska med Dan Johansson för den som föredrar detta.
För den som föredrar Eddie Chumney som läser motsvarande, men på engelska.
För den som föredrar Eddie Chumney som läser motsvarande, men på engelska.
tisdagen den 15:e november 2011
För mycket av det goda
Själv går jag runt i Västsverige och njuter av en nederbördsfri höst (just nu). Jag som inte är älskare av snö tycker givetvis att barmark är att föredra. Regn har jag också fått mycket av under sommaren och hösten. För mycket för min smak faktiskt.
I Israel där höst och vinterregnen är efterlängtade och ännu mer VÄLBEHÖVLIGT.
Nu har det regnat. Igår skrev jag ett enda kort inlägg om att det regnar. Nu ser jag på Webbtv utgiven av en Israelnationalnews att det inte var lite regn som föll.
Köpcentrat i Modiin står under vatten. Mellan 20 och 50 cm täcker golven och skapar vissa problem.
I Sverige är vi vana att marken sväljer vattnet som faller, i alla fall tills marken är övermättad med vatten. Skillnaden i Israel och dess grannländer är att vattnet inte absorberas av marken. Under de första regnovädren är ytan dels hård av torka, men också ett tunt lager av damm och annan smuts gör att vattnet inte kan absorberas. Vattnet flyter helt sonika ovanpå. Detta gör att när det regnar mycket på kort tid vilket är vanligt så blir det istället översvämningar och snabba, djupa, och överraskande vattenflöden.
Under mina besök i Israel har jag roat skakat på huvudet över synen av stolpar här och där som är markerad med decimeter eller halvmeters intervaller. Men ju mer jag följer nyhetsflödet, ju mer inser jag att dessa fyller en uppgift.
Genom så kallade wadis kan vatten komma snabbt och på sekunder är en väg istället en flod. En meterhög flodvåg fylld med lera, sand, jord och allmän bråte gör dessa flodvågor till dödsfällor. Kommer man då i 80, 90 kanske 100 km/h då riskerar man allvarliga och dödliga trafikolyckor. Nästan varje år drunknar folk. Antingen efter att ha överraskats av flodvågen. Eller för att man inte har respekterat kraften i meterdjupa vattenflöden.
Hur som helst. Regnen är med all sannolikhet efterlängtade.
I Israel där höst och vinterregnen är efterlängtade och ännu mer VÄLBEHÖVLIGT.
Nu har det regnat. Igår skrev jag ett enda kort inlägg om att det regnar. Nu ser jag på Webbtv utgiven av en Israelnationalnews att det inte var lite regn som föll.
Köpcentrat i Modiin står under vatten. Mellan 20 och 50 cm täcker golven och skapar vissa problem.
I Sverige är vi vana att marken sväljer vattnet som faller, i alla fall tills marken är övermättad med vatten. Skillnaden i Israel och dess grannländer är att vattnet inte absorberas av marken. Under de första regnovädren är ytan dels hård av torka, men också ett tunt lager av damm och annan smuts gör att vattnet inte kan absorberas. Vattnet flyter helt sonika ovanpå. Detta gör att när det regnar mycket på kort tid vilket är vanligt så blir det istället översvämningar och snabba, djupa, och överraskande vattenflöden.
Under mina besök i Israel har jag roat skakat på huvudet över synen av stolpar här och där som är markerad med decimeter eller halvmeters intervaller. Men ju mer jag följer nyhetsflödet, ju mer inser jag att dessa fyller en uppgift.
Genom så kallade wadis kan vatten komma snabbt och på sekunder är en väg istället en flod. En meterhög flodvåg fylld med lera, sand, jord och allmän bråte gör dessa flodvågor till dödsfällor. Kommer man då i 80, 90 kanske 100 km/h då riskerar man allvarliga och dödliga trafikolyckor. Nästan varje år drunknar folk. Antingen efter att ha överraskats av flodvågen. Eller för att man inte har respekterat kraften i meterdjupa vattenflöden.
Hur som helst. Regnen är med all sannolikhet efterlängtade.
måndagen den 14:e november 2011
Väl behövligt
Ser på min lilla gadget som visar vädret i Tel Aviv Israel att det regnar. Så väl behövligt. Så efterlängtat. Och i eftermiddag, kväll och natt är det ännu så länge rätt sorts regn. Vatten. Regnvatten. Inte raketer...
söndagen den 13:e november 2011
Iran och kärnvapen
Idag skriver Lisa Abramowicz på Newsmill gällande Irans kärnvapen/kärnkraftsprogram.
En av de källor hon anger är Arieh Fürth som bloggar på Mellanöstern aktualia mm.
Som så ofta är både Lisa och Arieh både genomtänkta och välformulerade i sina artiklar och blogginlägg...
En av de källor hon anger är Arieh Fürth som bloggar på Mellanöstern aktualia mm.
Som så ofta är både Lisa och Arieh både genomtänkta och välformulerade i sina artiklar och blogginlägg...
onsdagen den 9:e november 2011
Fokus Israel Nyheter 2011-11-10
tisdagen den 8:e november 2011
Rätta färgen SD, SDU och PGS i snålblåsten
Sitter och läser Anna Ekströms blogg.
Hon tar tag i SDU:s politik i sitt inlägg. Hon hänvisar i en länk till Aftonbladet och en debattartikel som är signerad av två tubga namn inom SDU.
Ur artikeln som SDU:arna skriver hämtar jag följande rader:
Bilden som allmänheten har av Sverigedemokraternas hållning i Israel–Palestina-konflikten är oerhört onyanserad. Partiet har fått en form av villkorslös pro-Israelstämpel på sig som rimmar illa med de egentliga åsikterna i medlems- och väljarkåren. Detta på grund av ett fåtal företrädares högljudda personliga agenda.
Man går alltså på tvärs med de så kallade "pro-Israeliska" inslagen hos några betydelsefulla personers (i moderpartiet) officiella åsikter/politik.
Vidare hittar jag i artikeln följande uttalande:
De senaste decennierna har olagliga israeliska bosättningar på palestinsk mark oavbrutet expanderats. Samtidigt har förtrycket av det palestinska folket fortlöpande tillåtits ske av ett passivt världssamfund. Israels blockad av Gazaremsan har lett till en långvarig humanitär kris med akut brist på förnödenheter som medicin och byggnadsmaterial. Blockaden har också lett till minskade försörjningsmöjligheter, stigande matpriser, en utdragen energikris samt en försämring av vatten och sanitär infrastruktur. De omfattande importrestriktionerna på bland annat råvaror och jordbruksprodukter, kombinerat med exportförbud, har decimerat den ekonomiska verksamheten inom den privata sektorn, där 120 000 jobb gått förlorade. Det är en nödvändighet att den illegala ockupationen upphör för att möjliggöra en framtida fred i regionen. Ett erkännande av en palestinsk stat skulle sätta press på Israel att följa internationell rätt och upphöra med såväl handelsblockaden som koloniseringen.
Jag har nu och då träffat personer som i sin argumentation för SD:s politiska argument bland annat lyfter fram just argumentet att SD är motsatsen till det man ser som den "palestinakramande vänstern". Nu låter denna artikel författad av två ledande SDU:are precis som det man använt sej av för att argumentera för SD:s politik.
Anna Ekström och jag delar delvis åsikt/åsikter när det gäller SD och SDU:s stöd (till nu officiellt) för Israel. Det har inte varit av kärlek eller omsorg för Israel eller judarna. Det har varit tänkt som en bildlig "spark i skrevet" på muslimer i Sverige. I Annas blogginlägg skriver hon bland annat:
Det partiella stödet för Israel bygger på att man har samma bild av landet som extremister av andra sorter: Man framställer Israel som västs etniskt rena förtrupp i kriget mot islam. Men, som SDU så logiskt påpekar, bryr man sig inte särskilt mycket om landet.
Mitt förhållande och min inställning till SD har nu ytterligare fått belägg. SD har sitt ursprung i de rasistiska och nazistiska brunsvarta färgerna (åsikterna) och nu när valrörelsen 2010 med marginal är borta så kommer sanningen eller om man så vill FÄRGEN kommer fram.
Även SIDA och PGS hamnar lite i snålblåsten idag. Fredrik Mellgren skriver i SVD en artikel om uppläxningen utförd av biståndsminister Gunilla Carlsson (M):
Biståndsministern har ilsknat till på en färsk skrift från Palestinagrupperna (PGS) med titeln ”Kolonialism och apartheid – Israels ockupation av Palestina”. För detta temanummer av ”Palestina Nu” och några seminarier har PGS beviljats totalt 700 000 kronor från Forum Syd som statliga Sida anlitar för att klara sitt informationsuppdrag.
– Här finns ståndpunkter som ensidigt tar ställning i en fruktansvärd konflikt. Ena parten demoniseras och man tar tydligt ställning och bedriver opinionsbildning. Men det ska inte skattebetalarnas pengar användas till. Sidas uppdrag är att allt material ska vara informativt och kunnigt om biståndet, men vid några tillfällen har det inte funkat, säger Gunilla Carlsson till SvD.
I tidningen Dagen spinner man på samma tråd:
Hon (Gunilla Carlsson) anser att detta inte är något skattebetalarnas pengar ska användas till.
Ordförande i Forum Syd och riksdagsledamoten för Miljöpartiet Bodil Ceballos tycker att Gunilla Carlsson ägnar sig åt ministerstyre om hon tänker förbjuda all opinionsbildning från frivilligorganisationerna.
Hon anser att regeringen går för långt och styr Sida för hårt och att regeringens eller UD:s bild av biståndsarbetet inte kan vara den enda som får förmedlas.'
Dock tycker hon att det borde framgått tydligare att Sida och Forum Syd inte står bakom innehållet i skriften.
På Sida anser man att skriften bitvis borde vara mer balanserad.
Det som biståndsministern bland annat stört sej på var anklagelserna om Apartheid likställd med Israelisk politik. Här går självaste Richard J Goldstone till attack i NYTimes. Samma PGS som hyllade och höjde denne Goldstone till skyarna och högre ändå i samband med den i mitt tycke skandlösa rapporten i efterdyningarna till Operation Cast Lead för snart tre år sedan. Han senaste artikel (en av) verkar dom förbise helt och hållet eftersom den inte passar deras Israelhatande agenda.
När Goldstone i sin artikel på punkt efter punkt slår sönder alla anklagelser om Apartheid i Israel, då passar hans åsikter inte längre in. Han om någon borde veta vad Apartheid är och var. Som före detta Domare i Sydafrika har han "inside information" och egen erfarenhet i ämnet.
Hämtat ur Goldstones NYTimes artikel (på engelska):
I know all too well the cruelty of South Africa’s abhorrent apartheid system, under which human beings characterized as black had no rights to vote, hold political office, use “white” toilets or beaches, marry whites, live in whites-only areas or even be there without a “pass.” Blacks critically injured in car accidents were left to bleed to death if there was no “black” ambulance to rush them to a “black” hospital. “White” hospitals were prohibited from saving their lives.
In assessing the accusation that Israel pursues apartheid policies, which are by definition primarily about race or ethnicity, it is important first to distinguish between the situations in Israel, where Arabs are citizens, and in West Bank areas that remain under Israeli control in the absence of a peace agreement.
In Israel, there is no apartheid. Nothing there comes close to the definition of apartheid under the 1998 Rome Statute: “Inhumane acts ... committed in the context of an institutionalized regime of systematic oppression and domination by one racial group over any other racial group or groups and committed with the intention of maintaining that regime.” Israeli Arabs — 20 percent of Israel’s population — vote, have political parties and representatives in the Knesset and occupy positions of acclaim, including on its Supreme Court. Arab patients lie alongside Jewish patients in Israeli hospitals, receiving identical treatment.
Hon tar tag i SDU:s politik i sitt inlägg. Hon hänvisar i en länk till Aftonbladet och en debattartikel som är signerad av två tubga namn inom SDU.
Ur artikeln som SDU:arna skriver hämtar jag följande rader:
Bilden som allmänheten har av Sverigedemokraternas hållning i Israel–Palestina-konflikten är oerhört onyanserad. Partiet har fått en form av villkorslös pro-Israelstämpel på sig som rimmar illa med de egentliga åsikterna i medlems- och väljarkåren. Detta på grund av ett fåtal företrädares högljudda personliga agenda.
Man går alltså på tvärs med de så kallade "pro-Israeliska" inslagen hos några betydelsefulla personers (i moderpartiet) officiella åsikter/politik.
Vidare hittar jag i artikeln följande uttalande:
De senaste decennierna har olagliga israeliska bosättningar på palestinsk mark oavbrutet expanderats. Samtidigt har förtrycket av det palestinska folket fortlöpande tillåtits ske av ett passivt världssamfund. Israels blockad av Gazaremsan har lett till en långvarig humanitär kris med akut brist på förnödenheter som medicin och byggnadsmaterial. Blockaden har också lett till minskade försörjningsmöjligheter, stigande matpriser, en utdragen energikris samt en försämring av vatten och sanitär infrastruktur. De omfattande importrestriktionerna på bland annat råvaror och jordbruksprodukter, kombinerat med exportförbud, har decimerat den ekonomiska verksamheten inom den privata sektorn, där 120 000 jobb gått förlorade. Det är en nödvändighet att den illegala ockupationen upphör för att möjliggöra en framtida fred i regionen. Ett erkännande av en palestinsk stat skulle sätta press på Israel att följa internationell rätt och upphöra med såväl handelsblockaden som koloniseringen.
Jag har nu och då träffat personer som i sin argumentation för SD:s politiska argument bland annat lyfter fram just argumentet att SD är motsatsen till det man ser som den "palestinakramande vänstern". Nu låter denna artikel författad av två ledande SDU:are precis som det man använt sej av för att argumentera för SD:s politik.
Anna Ekström och jag delar delvis åsikt/åsikter när det gäller SD och SDU:s stöd (till nu officiellt) för Israel. Det har inte varit av kärlek eller omsorg för Israel eller judarna. Det har varit tänkt som en bildlig "spark i skrevet" på muslimer i Sverige. I Annas blogginlägg skriver hon bland annat:
Det partiella stödet för Israel bygger på att man har samma bild av landet som extremister av andra sorter: Man framställer Israel som västs etniskt rena förtrupp i kriget mot islam. Men, som SDU så logiskt påpekar, bryr man sig inte särskilt mycket om landet.
Mitt förhållande och min inställning till SD har nu ytterligare fått belägg. SD har sitt ursprung i de rasistiska och nazistiska brunsvarta färgerna (åsikterna) och nu när valrörelsen 2010 med marginal är borta så kommer sanningen eller om man så vill FÄRGEN kommer fram.
Även SIDA och PGS hamnar lite i snålblåsten idag. Fredrik Mellgren skriver i SVD en artikel om uppläxningen utförd av biståndsminister Gunilla Carlsson (M):
Biståndsministern har ilsknat till på en färsk skrift från Palestinagrupperna (PGS) med titeln ”Kolonialism och apartheid – Israels ockupation av Palestina”. För detta temanummer av ”Palestina Nu” och några seminarier har PGS beviljats totalt 700 000 kronor från Forum Syd som statliga Sida anlitar för att klara sitt informationsuppdrag.
– Här finns ståndpunkter som ensidigt tar ställning i en fruktansvärd konflikt. Ena parten demoniseras och man tar tydligt ställning och bedriver opinionsbildning. Men det ska inte skattebetalarnas pengar användas till. Sidas uppdrag är att allt material ska vara informativt och kunnigt om biståndet, men vid några tillfällen har det inte funkat, säger Gunilla Carlsson till SvD.
I tidningen Dagen spinner man på samma tråd:
Hon (Gunilla Carlsson) anser att detta inte är något skattebetalarnas pengar ska användas till.
Ordförande i Forum Syd och riksdagsledamoten för Miljöpartiet Bodil Ceballos tycker att Gunilla Carlsson ägnar sig åt ministerstyre om hon tänker förbjuda all opinionsbildning från frivilligorganisationerna.
Hon anser att regeringen går för långt och styr Sida för hårt och att regeringens eller UD:s bild av biståndsarbetet inte kan vara den enda som får förmedlas.'
Dock tycker hon att det borde framgått tydligare att Sida och Forum Syd inte står bakom innehållet i skriften.
På Sida anser man att skriften bitvis borde vara mer balanserad.
Det som biståndsministern bland annat stört sej på var anklagelserna om Apartheid likställd med Israelisk politik. Här går självaste Richard J Goldstone till attack i NYTimes. Samma PGS som hyllade och höjde denne Goldstone till skyarna och högre ändå i samband med den i mitt tycke skandlösa rapporten i efterdyningarna till Operation Cast Lead för snart tre år sedan. Han senaste artikel (en av) verkar dom förbise helt och hållet eftersom den inte passar deras Israelhatande agenda.
När Goldstone i sin artikel på punkt efter punkt slår sönder alla anklagelser om Apartheid i Israel, då passar hans åsikter inte längre in. Han om någon borde veta vad Apartheid är och var. Som före detta Domare i Sydafrika har han "inside information" och egen erfarenhet i ämnet.
Hämtat ur Goldstones NYTimes artikel (på engelska):
I know all too well the cruelty of South Africa’s abhorrent apartheid system, under which human beings characterized as black had no rights to vote, hold political office, use “white” toilets or beaches, marry whites, live in whites-only areas or even be there without a “pass.” Blacks critically injured in car accidents were left to bleed to death if there was no “black” ambulance to rush them to a “black” hospital. “White” hospitals were prohibited from saving their lives.
In assessing the accusation that Israel pursues apartheid policies, which are by definition primarily about race or ethnicity, it is important first to distinguish between the situations in Israel, where Arabs are citizens, and in West Bank areas that remain under Israeli control in the absence of a peace agreement.
In Israel, there is no apartheid. Nothing there comes close to the definition of apartheid under the 1998 Rome Statute: “Inhumane acts ... committed in the context of an institutionalized regime of systematic oppression and domination by one racial group over any other racial group or groups and committed with the intention of maintaining that regime.” Israeli Arabs — 20 percent of Israel’s population — vote, have political parties and representatives in the Knesset and occupy positions of acclaim, including on its Supreme Court. Arab patients lie alongside Jewish patients in Israeli hospitals, receiving identical treatment.
måndagen den 7:e november 2011
Shabak rapport för oktober 2011
Shabak släpper sin rapport över terroristattacker gällande oktober 2011.
Statstiken visar tyvärr svarta eller om man så vill, röda siffror för oktober 2011.
Antalet attacker ökar från september med 15 % ungefär. Bryter man ner Israel i olika delar och redovisar terroristattackerna som skett område för område så är siffrorna positiva för Judéen och Samarien. En minskning från 39 till 28 vilket i runda tal innebär ca 25 %. Terroristattacker utförda i Jerusalem minskade glädjande nog med 60 – 65 %, i reda siffror blir det 6 utförda attacker istället för septembers 17. Terroristattackerna utförda inifrån Gaza ökar däremot med ca 300 %. 12 attacker i september blir 46 i oktober månad.
En man i åldern 50+ dödas av splitter från en Gradraket i slutet av oktober och en skadas av splitter från en raket. Ytterligare tre personer skadas varav endast en är uniformerad (en säkerhetsofficer) och två CIVILA skadas. En blev knivhuggen, två skadas av brandbomber som kastats mot dessa.
Även antalet avfyrade raketer och granater innebär svarta eller om man så vill, röda siffror. Septembers 8 raketer och 2 granater ökar tyvärr till 52 raketer och 6 granater i oktober.
Statstiken visar tyvärr svarta eller om man så vill, röda siffror för oktober 2011.
Antalet attacker ökar från september med 15 % ungefär. Bryter man ner Israel i olika delar och redovisar terroristattackerna som skett område för område så är siffrorna positiva för Judéen och Samarien. En minskning från 39 till 28 vilket i runda tal innebär ca 25 %. Terroristattacker utförda i Jerusalem minskade glädjande nog med 60 – 65 %, i reda siffror blir det 6 utförda attacker istället för septembers 17. Terroristattackerna utförda inifrån Gaza ökar däremot med ca 300 %. 12 attacker i september blir 46 i oktober månad.
En man i åldern 50+ dödas av splitter från en Gradraket i slutet av oktober och en skadas av splitter från en raket. Ytterligare tre personer skadas varav endast en är uniformerad (en säkerhetsofficer) och två CIVILA skadas. En blev knivhuggen, två skadas av brandbomber som kastats mot dessa.
Även antalet avfyrade raketer och granater innebär svarta eller om man så vill, röda siffror. Septembers 8 raketer och 2 granater ökar tyvärr till 52 raketer och 6 granater i oktober.
torsdagen den 3:e november 2011
tisdagen den 1:e november 2011
Jan B
Kort inlägg idag.
Jan Björklund partiledare för Folkpartiet samt minister i Sveriges regering. Du skall ha all heder för att du inte kryper för Abbas och PA:s manövrering att utan fredsförhandlingar med Israel tvinga fram en sådan stat.
Ditt och Sveriges NEJ till medlemskap för den wannabe-staten Palestina i UNESCO ledde tyvärr inte till ett fullständigt nej, men det var en tydlig markering.
Fredsförhandlingar först. Sedan förhandling och tal om en Palestinsk stat.
Tack Jan.
Jan Björklund partiledare för Folkpartiet samt minister i Sveriges regering. Du skall ha all heder för att du inte kryper för Abbas och PA:s manövrering att utan fredsförhandlingar med Israel tvinga fram en sådan stat.
Ditt och Sveriges NEJ till medlemskap för den wannabe-staten Palestina i UNESCO ledde tyvärr inte till ett fullständigt nej, men det var en tydlig markering.
Fredsförhandlingar först. Sedan förhandling och tal om en Palestinsk stat.
Tack Jan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)