Ägnar den närmaste tiden åt en intressant bok om upproren i Warszawas ghetto under Andra Världskriget.
Titeln lyder: Brave and desperate.
Läste den för något år sedan, men kände att det var dax att förnya bekantskapen med den boken. Den är utgiven i samband med minneshållandet då det gått 60 år.
Vilka hjältedåd.
Vilken smärta.
Vilken förnedring.
Vilka bestialiska handlingar.
Vem var offer?
Vem var förövare?
Vem eller vilka trodde att man överlever genom överlöperi?
Vilka var det som överlevde nazismen? Ett fåtal. Men som vissa av dom överlever...
Fokus Israel 2011-09-29 med Dan Johansson för dej som föredrar svenska.
Fokus Israel 2011-09-29 med Eddie Chumney för dej som föredrar engelska.
torsdagen den 29:e september 2011
Bra Benny
Jag tillhör inte Aftonbladets fanclub precis. Har aldrig begripit mej på den så kallade kvällspressens sensationsjournalistik, braskande löpsedlar och ofta självgoda stil. Tillhör kategorin av människor som hellre läser morgontidningen. Den är mer genomtänkt och beroende på var man bor mer aktuell utan att för den sakens skull vara överdrivet lokalpatriotisk.
Så för ovanlighets skull vill jag slå ett slag för en debattartikel i Aftonbladet i det här inlägget.
Författaren är ingen mindre än Israels Ambassadör Benny Dagan. Han går i sin debattartikel igenom vad som krävs av Abbas och Palestinierna för att få igång en fredsprocess igen. Kort och gott: Abbas, kom och sätt dej vid förhandlingsbordet. Vi har under år haft en stol reserverad här för dej. Hur länge skall vi (Israeler) behöva vänta på dej?
Abbas har ännu så länge hellre gått till FN, Arabförbundet och en rad andra länder för att KRÄVA att Israel går med på alla hans icke förhandlingsbara krav. Men det är ju inte så fredssamtal går till, eller?
Jag måste säga att Ambassadör Dagans debattinlägg var sakligt och med ett sansat tonfall. Tyvärr är inte alla inlägg i Mellanöstern debatten varken sakliga eller framförda i ett sansat tonfall, tyvärr. Och att det dessutom förs fram i Aftonbladet som inte är kända för opartiskhet i ämnet bara det gör ju artikeln läsvärd...
Så för ovanlighets skull vill jag slå ett slag för en debattartikel i Aftonbladet i det här inlägget.
Författaren är ingen mindre än Israels Ambassadör Benny Dagan. Han går i sin debattartikel igenom vad som krävs av Abbas och Palestinierna för att få igång en fredsprocess igen. Kort och gott: Abbas, kom och sätt dej vid förhandlingsbordet. Vi har under år haft en stol reserverad här för dej. Hur länge skall vi (Israeler) behöva vänta på dej?
Abbas har ännu så länge hellre gått till FN, Arabförbundet och en rad andra länder för att KRÄVA att Israel går med på alla hans icke förhandlingsbara krav. Men det är ju inte så fredssamtal går till, eller?
Jag måste säga att Ambassadör Dagans debattinlägg var sakligt och med ett sansat tonfall. Tyvärr är inte alla inlägg i Mellanöstern debatten varken sakliga eller framförda i ett sansat tonfall, tyvärr. Och att det dessutom förs fram i Aftonbladet som inte är kända för opartiskhet i ämnet bara det gör ju artikeln läsvärd...
onsdagen den 28:e september 2011
Gott Nytt Sött År eller Shana Tova
Jag tänkte låta mupparna framföra min hälsning om ett Gott Sött Nytt 5772 eller som man också säger.
SHANA TOVA UMETUKAH
SHANA TOVA UMETUKAH
tisdagen den 27:e september 2011
Det blåser
Det blåser om en viss Sverigedemokrat. Inte är då jag förvånad precis. Snarare uppfylld förväntan.
Ja inte bara om EN, utan om partiet som sådant.
I dagens BT skriver Katarina väldigt bra om den forne Boråsaren.
De flesta tidningar skriver något eller mycket om SD och vad som sker i partiet just nu. Visst det finns rötägg i alla politiska partier. Inom alla bostadsområden/grannskap. Inom alla yrken. Inom alla religioner osv. Men som ICKEÄLSKARE av SD, deras politiska program så heter det att den enda sanna glädjen är skadeglädjen. Ni får tolka det som ni vill.
Ja inte bara om EN, utan om partiet som sådant.
I dagens BT skriver Katarina väldigt bra om den forne Boråsaren.
De flesta tidningar skriver något eller mycket om SD och vad som sker i partiet just nu. Visst det finns rötägg i alla politiska partier. Inom alla bostadsområden/grannskap. Inom alla yrken. Inom alla religioner osv. Men som ICKEÄLSKARE av SD, deras politiska program så heter det att den enda sanna glädjen är skadeglädjen. Ni får tolka det som ni vill.
söndagen den 25:e september 2011
fredagen den 23:e september 2011
Efterlängtad nyhet
Som svensk tycker jag just nu att det är skönt att solen skiner och inget regn har fallit sedan gårdagen.
Som delvis insatt i situationen i Israel och Mellanöstern gläds jag ändå när det regnar. Inte där jag bor utan i Israel. Ett lättare men ack så efterlängtat och välbehövligt regn föll under morgon och förmiddag i kustområdena/städerna. Den förutspådda stormen som också sagts vara på väg låter kanske inte så efterlängtad.
Under flera år har regionen fått mindre regn än vad som är normalt och därför är lite regn redan i september synnerligen välkommet...
Som delvis insatt i situationen i Israel och Mellanöstern gläds jag ändå när det regnar. Inte där jag bor utan i Israel. Ett lättare men ack så efterlängtat och välbehövligt regn föll under morgon och förmiddag i kustområdena/städerna. Den förutspådda stormen som också sagts vara på väg låter kanske inte så efterlängtad.
Under flera år har regionen fått mindre regn än vad som är normalt och därför är lite regn redan i september synnerligen välkommet...
Debatterat och lite annat
Lisa Abramowicz, Svensk Israel-informations generalsekreterare skriver idag på SVT Debatt om dagens tänkta omröstning i FN angående ett erkännande av en Palestinsk stats vara eller inte vara.
Även Carl Bildt kommenterar vad som är på gång. För ovanlighetens skull (enligt min åsikt) resonerar han sunt och förståndigt på sin egen blogg:
Mitt delordförandeskap där under förmiddagen innebär att jag sannolikt kommer att missa en del av fyrverkeriet i generalförsamlingen när först Palestinas president och därefter några talare senare Israels premiärminister går upp i talarstolen.
Och omedelbart efter den senare är det dags för Sveriges statsminister.
Det är nu alldeles klart att Palestina därefter kommer att lämna in en ansökan om medlemskap i FN.
Den går till generalsekreteraren, men därifrån omedelbart till säkerhetsrådet.
Något omedelbart avgörande är det dock inte sannolikt att det blir, och lika bra är det. Det finns nog all anledning att dra ut på tiden.
Men vi går in i en kritisk period.
Förutsättningar för de fredsförhandlingar vi så intensivt arbetar för under resten av detta och nästa år kommer av olika skäl inte att vara idealiska.
Samuel Teglund kommenterar i Världen Idag även han vad som ligger framför oss alla, inte bara Israel och PA/Fatah och Hamas kommer att beröras. En sak han tar upp är splittringen om hur, när eller varför ett självständigt Palestina kan erkännas.
Enligt DN så stiger spänningen i de palestinska områdena. Detta gör att Israel skickar militär som skall hålla efter och eller förhindra sammandrabbning mellan bosättare och palestinier. Men det som kanske oroar mest är att Hamas i Gaza redan utlovat oavsett utgång en "vredens dag" idag.
SVD:s ledarredaktion skriver bland annat följande i sin kommentar om dagens händelser i FN:
På Västbanken har Abbas försökt att öka trycket genom kampanjer i tv, tidningar och i reklam. Demonstrationer har arrangerats. Nu finns en förväntan om resultat. I kampanjen har också ingått att beskriva den statusförändring som väntas för palestinier som sitter i israeliska fängelser: från terrorister till krigsfångar. En särskild hyllning har en kvinna som är mor till sju fångar och en martyr fått. Fyra av sönerna sitter inne för mord. I våras infördes också månadslön för fångarna.
Månadslönen som dömda terrorister får är i vissa fall flera gånger högre än den genomsnittliga inkomsten bland palestinier. Det är en signal som skickar fel budskap skulle jag vilja påstå. En tidigare artikel signerad Per Gudmundson beskriver vad lönen blir/är för att begå terrordåd. Det är betydligt luckrativare för en palestinier att döda judar än att ta ett vanligt arbete.
Men just nu väntar senaste numret av Menorah att bli läst. Även Adama kom i brevlådan och pockar på uppmärksamhet.
Även Carl Bildt kommenterar vad som är på gång. För ovanlighetens skull (enligt min åsikt) resonerar han sunt och förståndigt på sin egen blogg:
Mitt delordförandeskap där under förmiddagen innebär att jag sannolikt kommer att missa en del av fyrverkeriet i generalförsamlingen när först Palestinas president och därefter några talare senare Israels premiärminister går upp i talarstolen.
Och omedelbart efter den senare är det dags för Sveriges statsminister.
Det är nu alldeles klart att Palestina därefter kommer att lämna in en ansökan om medlemskap i FN.
Den går till generalsekreteraren, men därifrån omedelbart till säkerhetsrådet.
Något omedelbart avgörande är det dock inte sannolikt att det blir, och lika bra är det. Det finns nog all anledning att dra ut på tiden.
Men vi går in i en kritisk period.
Förutsättningar för de fredsförhandlingar vi så intensivt arbetar för under resten av detta och nästa år kommer av olika skäl inte att vara idealiska.
Samuel Teglund kommenterar i Världen Idag även han vad som ligger framför oss alla, inte bara Israel och PA/Fatah och Hamas kommer att beröras. En sak han tar upp är splittringen om hur, när eller varför ett självständigt Palestina kan erkännas.
Enligt DN så stiger spänningen i de palestinska områdena. Detta gör att Israel skickar militär som skall hålla efter och eller förhindra sammandrabbning mellan bosättare och palestinier. Men det som kanske oroar mest är att Hamas i Gaza redan utlovat oavsett utgång en "vredens dag" idag.
SVD:s ledarredaktion skriver bland annat följande i sin kommentar om dagens händelser i FN:
På Västbanken har Abbas försökt att öka trycket genom kampanjer i tv, tidningar och i reklam. Demonstrationer har arrangerats. Nu finns en förväntan om resultat. I kampanjen har också ingått att beskriva den statusförändring som väntas för palestinier som sitter i israeliska fängelser: från terrorister till krigsfångar. En särskild hyllning har en kvinna som är mor till sju fångar och en martyr fått. Fyra av sönerna sitter inne för mord. I våras infördes också månadslön för fångarna.
Månadslönen som dömda terrorister får är i vissa fall flera gånger högre än den genomsnittliga inkomsten bland palestinier. Det är en signal som skickar fel budskap skulle jag vilja påstå. En tidigare artikel signerad Per Gudmundson beskriver vad lönen blir/är för att begå terrordåd. Det är betydligt luckrativare för en palestinier att döda judar än att ta ett vanligt arbete.
Men just nu väntar senaste numret av Menorah att bli läst. Även Adama kom i brevlådan och pockar på uppmärksamhet.
torsdagen den 22:e september 2011
måndagen den 19:e september 2011
Fritt tänkande och tyckande
Sätter mej för att tänka lite fritt om än det ena än det andra.
Kan ju börja lite med Norge. ABB (Anders Breivik B) omhäktas under dagen som gått av den norska åklagaren. På nyheterna kallas han ”misstänkt” mördare. Detta trots att han har erkänt att och alla bevis, indicier samt vittnen är samstämmiga. Juridiskt kanske termen är korrekt. Oskyldig tills motsatsen bevisats. Finns nog både en och två norrmän som gärna skulle låsa i honom och kasta nyckeln någonstans i havet där det är mycket djupt.
Undrar nyfiket vad som kommer att hända under morgondagen i FN. Palestiniernas president som faktiskt inte är president eftersom hans officiella utnämning, mandat eller vad det heter faktiskt har gått ut för länge sedan. Till skillnad från en fungerande demokrati så tillåter man bland palestinierna att Abbas sitter kvar utan egentlig rätt eftersom ett nytt presidentval borde ha genomförts för länge sedan i samband med att hans tid vid makten upphörde
Är det tänkbart att vi i Sverige skulle tillåta en dylik förlängning av statsministerposten? Knappast! Eller skulle man i USA tillåta att presidenten sitter kvar utan presidentval? Knappast! Men kallar man sej för Palestinsk president går det bra. Ingen synar bluffen. Vill man inte eller vågar man inte?
Carl Bildt utmärker sej nu och då som vanligt. Nu senast i Per Ahlmarks biografi. Där lär det heta att han (Bildt) redan under nittiotalet gjorde sej känd för att köra sitt eget mycket speciella race. Enligt vad jag har förstått av kommentarer i tidningar och liknande menar Per A att Bildt nu och då hade en egen utrikespolitisk agenda utan förankring bland övriga regeringspartier. Det låter inte helt otroligt efter fem år på den posten i nuvarande regering. Konsekvent agerande verkar lysa med sin frånvaro enligt min ringa mening. Ibland dessutom huvudlöst bakvänd.
Två små barn hittas döda i en sjö. Troligtvis mördade av en släkting. Finner inte ord.
Min systerdotter har en nyligen uppfräst gräsmatta. Det är varken hon eller maken som åstadkommit detta. Nej en synnerligen objuden och oönskad hjälp har den unga familjen fått med detta. Vildsvin. Tomten är ett slags etagevariant och det är som hon uttrycker det hittills bara den nedre delen som drabbats. Enligt en person som träffat på flocken klockan tidigt en morgon lär den bestå av ett trettiotal djur i varierande storlek. Deras grannar kliar sina huvuden och försöker klura ut hur dom skall bära sej åt för att skydda sina ännu så länge icke angripna trädgårdar.
Själv har jag nu under en månad drygt letat nytt arbete. Söker och söker, men ännu har jag inte funnit något. Skam den som ger sej.
Var iväg ofrivilligt under dagen för att införskaffa ett nytt modem till datorn/Internet. Det gamla tackade för sej och vägrade fungera. Det befinner sej nu i hemelektronikens återvinningsparadis. Tog en stund att installera det nya, men så lätt skall ni inte komma undan. Jag fick liv i det och är nu här igen. Den här månaden blir alltså dyrare än planerat och det var kanske inte den nyheten jag behöver när det blir slut på lön och arbetslöshetsersättning skall täcka alla kostnader. Givetvis måste det också skickas in kompletterande handlingar innan beslut kan fattas, så det lär väl dröja antar jag innan jag ser dom pengarna.
För att återknyta till ett eventuellt framtida Palestina igen. Den eventuella palestinska staten där säger Abbas att judar helst inte eller ibland inte alls skall tillåtas att bo. Inte heller skall palestinier som idag betecknas som flyktingar heller få bo. Dom skall återvända som det så vackert heter till Israel. Och Israel skall palestinierna helst inte erkänna heller. I alla fall inte av Hamas som styr/regerar i Gaza. PA och PLO kan tänka sej att erkänna att Israel existerar just nu, men inte som judiskt nationalhem utan snarare som ockupant av Västra Palestina. Man talar ofta om den judiska/israeliska regimen eller enklaven, men näst intill aldrig om staten Israel. Man verkar heller inte intresserade av att erkänna Israels rätt till fortsatt existens. En stor del av världen har dessutom lurats in i en retorik som säger att det inte är Israel som vill förhandla när sanning istället är den att det oftast har varit PA/PLO/Hamas som inte vill förhandla utan lämnar dessa eller vägrar dyka upp. Varför? För att man måste just förhandla med Israel. PA/PLO vill helst att dom får ställa krav och villkor samt att Israel skall lydigt finna sej i dessa utan rätt att ställa motkrav eller villkor riktade mot PA/PLO.
Morgondagen i FN lär bli högintressant.
Kan ju börja lite med Norge. ABB (Anders Breivik B) omhäktas under dagen som gått av den norska åklagaren. På nyheterna kallas han ”misstänkt” mördare. Detta trots att han har erkänt att och alla bevis, indicier samt vittnen är samstämmiga. Juridiskt kanske termen är korrekt. Oskyldig tills motsatsen bevisats. Finns nog både en och två norrmän som gärna skulle låsa i honom och kasta nyckeln någonstans i havet där det är mycket djupt.
Undrar nyfiket vad som kommer att hända under morgondagen i FN. Palestiniernas president som faktiskt inte är president eftersom hans officiella utnämning, mandat eller vad det heter faktiskt har gått ut för länge sedan. Till skillnad från en fungerande demokrati så tillåter man bland palestinierna att Abbas sitter kvar utan egentlig rätt eftersom ett nytt presidentval borde ha genomförts för länge sedan i samband med att hans tid vid makten upphörde
Är det tänkbart att vi i Sverige skulle tillåta en dylik förlängning av statsministerposten? Knappast! Eller skulle man i USA tillåta att presidenten sitter kvar utan presidentval? Knappast! Men kallar man sej för Palestinsk president går det bra. Ingen synar bluffen. Vill man inte eller vågar man inte?
Carl Bildt utmärker sej nu och då som vanligt. Nu senast i Per Ahlmarks biografi. Där lär det heta att han (Bildt) redan under nittiotalet gjorde sej känd för att köra sitt eget mycket speciella race. Enligt vad jag har förstått av kommentarer i tidningar och liknande menar Per A att Bildt nu och då hade en egen utrikespolitisk agenda utan förankring bland övriga regeringspartier. Det låter inte helt otroligt efter fem år på den posten i nuvarande regering. Konsekvent agerande verkar lysa med sin frånvaro enligt min ringa mening. Ibland dessutom huvudlöst bakvänd.
Två små barn hittas döda i en sjö. Troligtvis mördade av en släkting. Finner inte ord.
Min systerdotter har en nyligen uppfräst gräsmatta. Det är varken hon eller maken som åstadkommit detta. Nej en synnerligen objuden och oönskad hjälp har den unga familjen fått med detta. Vildsvin. Tomten är ett slags etagevariant och det är som hon uttrycker det hittills bara den nedre delen som drabbats. Enligt en person som träffat på flocken klockan tidigt en morgon lär den bestå av ett trettiotal djur i varierande storlek. Deras grannar kliar sina huvuden och försöker klura ut hur dom skall bära sej åt för att skydda sina ännu så länge icke angripna trädgårdar.
Själv har jag nu under en månad drygt letat nytt arbete. Söker och söker, men ännu har jag inte funnit något. Skam den som ger sej.
Var iväg ofrivilligt under dagen för att införskaffa ett nytt modem till datorn/Internet. Det gamla tackade för sej och vägrade fungera. Det befinner sej nu i hemelektronikens återvinningsparadis. Tog en stund att installera det nya, men så lätt skall ni inte komma undan. Jag fick liv i det och är nu här igen. Den här månaden blir alltså dyrare än planerat och det var kanske inte den nyheten jag behöver när det blir slut på lön och arbetslöshetsersättning skall täcka alla kostnader. Givetvis måste det också skickas in kompletterande handlingar innan beslut kan fattas, så det lär väl dröja antar jag innan jag ser dom pengarna.
För att återknyta till ett eventuellt framtida Palestina igen. Den eventuella palestinska staten där säger Abbas att judar helst inte eller ibland inte alls skall tillåtas att bo. Inte heller skall palestinier som idag betecknas som flyktingar heller få bo. Dom skall återvända som det så vackert heter till Israel. Och Israel skall palestinierna helst inte erkänna heller. I alla fall inte av Hamas som styr/regerar i Gaza. PA och PLO kan tänka sej att erkänna att Israel existerar just nu, men inte som judiskt nationalhem utan snarare som ockupant av Västra Palestina. Man talar ofta om den judiska/israeliska regimen eller enklaven, men näst intill aldrig om staten Israel. Man verkar heller inte intresserade av att erkänna Israels rätt till fortsatt existens. En stor del av världen har dessutom lurats in i en retorik som säger att det inte är Israel som vill förhandla när sanning istället är den att det oftast har varit PA/PLO/Hamas som inte vill förhandla utan lämnar dessa eller vägrar dyka upp. Varför? För att man måste just förhandla med Israel. PA/PLO vill helst att dom får ställa krav och villkor samt att Israel skall lydigt finna sej i dessa utan rätt att ställa motkrav eller villkor riktade mot PA/PLO.
Morgondagen i FN lär bli högintressant.
lördagen den 17:e september 2011
Palestinier mot ett utropande av en Palestinsk stat
Många av oss har hört talas om att PLO, Abbas, Fatah och PA skall kräva ett erkännande av en Palestinsk stat i och av FN under veckan som ligger framför oss. Då tänker man givetvis att Abbas och grabbarna har alla palestinierna bakom sej, eller hur? Absolut borde det vara ett faktum eftersom vi har hört talas om att Hamas och PLO/Fatah skriver under något slags avtal om samarbete eller intern fred.
Sätter nästan kaffet i halsen när jag på Israelnationalnews läser följande:
Hamas Against PA Statehood Bid: It’s a Tactic Step.
Hamas condemns Abbas' confirmation of the PA's statehood bid, says it is a tactic aimed at resuming negotiations with Israel.
I artikeln läser jag om hur Hamas fördömer Abbas/PLO/Fatah och deras planer eftersom man anser att Abbas plan och motiv är tvivelaktiga.
Hmm, vad säger det mej om Bildts snabba utnämnande av en Palestinsk ambassadör? ETT FÖRHASTAT BESLUT.
Hmm, vad säger det mej om svenska debattörers tillskyndande för ett svenskt erkännande av en palestinsk stat? MAN VILL INTE SE HELA BILDEN, ATT ABBAS INTE HAR DET PALESTINSKA FOLKET BAKOM SEJ. I alla fall inte dom (Hamas) som styr över Gaza.
Kanske är det dax att vi svenskar besinnar oss innan vi rusar in i ett eventuellt erkännande (förespråkande) av en dylik statsbildning.
Lyssnar man till vad Netanyahu (och Israel) säger och har sagt hela tiden så vill man i motsats till vad Abbas påstår faktiskt sätta sej ner vid förhandlingsbordet med palestinierna. Hamas vägrar sitta med Israel eftersom det är ett bildligt erkännande av att det faktiskt finns ett land som heter Israel och som till största delen består av en judisk befolkning. Abbas vägrar eftersom han då inte ensidigt kan ställa krav på Israel utan också kommer att få krav riktade mot sej och det folk han påstår sej representera.
Till och med Obama har sansat sej en aning (han lovade ju nästintill guld och gröna skogar och att ta ner månen osv i början på sitt presidentämbete). Madame Ashton (EU) talar om förhandlingar och inte ensidiga krav:
USA:s president, Barak Obama, sade i måndags att palestiniernas beslut att gå till FN för att ensidigt få en stat utropad var ett ”distraktionsmoment” som flyttar fokus från förhandlingar som kan leda till en verklig lösning. ”Frågan kan bara lösas om israelerna och palestinierna sätter sig ned och kommer överens om något” sade Obama. USA står alltså fast vid att en lösning enbart kan uppnås genom förhandlingar. Denna åsikt delas även av Catherine Ashton, EU:s höge representant för utrikesfrågor.
”Vad vi är väldigt tydliga med ifrån EU är att vägen framåt går via förhandlingar. Vi vill se en rättvis lösning. Vi vill se det israeliska folket och det palestinska folket leva sida vid sida i fred och säkerhet” sade Ashton vid ett anförande i Kairo igår.
Stefan Sturesson går mycket sakligt igenom på ledarsidan i tidningen "Shalom över Israel" det han kallar: Israel, palestinierna och FN.
Han skriver i avslutningen av ledaren:
Att palestinierna skulle kunna uppnå en stat inom den gröna linjen, utan förhandlingar med Israel, och utan en tydlig avsiktsförklaring att lägga ned stridsyxan mot Israel, känns för Israel som en mardröm. Man skulle känna att hela världen går emot dem. En palestinsk stat utan fredliga avsikter, med alla dess vapen och terrorrörelser, skulle utgöra ett dödligt hot mot den israeliska staten.
Sammanfattningsvis ser jag då att palestinierna inte bara är splittrade utan också motvilliga till förhandlingar med motparten (Israel). Detta bör vara en varningsflagga för alla som har och eller uttrycker en åsikt om vad som bör göras för att uppnå fred i Mellanöstern.
Utöver det så kan jag bara säga att jag väntar med iver på nästa nummer av Menorah. Enligt Menorahs facebooksgrupp/sida så är nästa nummer på ingång i brevlådor och brevinkast runt om i Sverige. Det är enligt mina sätt att se på saker och ting något att se fram emot... Tidningen är för dej som inte vet det GRATIS.
Sätter nästan kaffet i halsen när jag på Israelnationalnews läser följande:
Hamas Against PA Statehood Bid: It’s a Tactic Step.
Hamas condemns Abbas' confirmation of the PA's statehood bid, says it is a tactic aimed at resuming negotiations with Israel.
I artikeln läser jag om hur Hamas fördömer Abbas/PLO/Fatah och deras planer eftersom man anser att Abbas plan och motiv är tvivelaktiga.
Hmm, vad säger det mej om Bildts snabba utnämnande av en Palestinsk ambassadör? ETT FÖRHASTAT BESLUT.
Hmm, vad säger det mej om svenska debattörers tillskyndande för ett svenskt erkännande av en palestinsk stat? MAN VILL INTE SE HELA BILDEN, ATT ABBAS INTE HAR DET PALESTINSKA FOLKET BAKOM SEJ. I alla fall inte dom (Hamas) som styr över Gaza.
Kanske är det dax att vi svenskar besinnar oss innan vi rusar in i ett eventuellt erkännande (förespråkande) av en dylik statsbildning.
Lyssnar man till vad Netanyahu (och Israel) säger och har sagt hela tiden så vill man i motsats till vad Abbas påstår faktiskt sätta sej ner vid förhandlingsbordet med palestinierna. Hamas vägrar sitta med Israel eftersom det är ett bildligt erkännande av att det faktiskt finns ett land som heter Israel och som till största delen består av en judisk befolkning. Abbas vägrar eftersom han då inte ensidigt kan ställa krav på Israel utan också kommer att få krav riktade mot sej och det folk han påstår sej representera.
Till och med Obama har sansat sej en aning (han lovade ju nästintill guld och gröna skogar och att ta ner månen osv i början på sitt presidentämbete). Madame Ashton (EU) talar om förhandlingar och inte ensidiga krav:
USA:s president, Barak Obama, sade i måndags att palestiniernas beslut att gå till FN för att ensidigt få en stat utropad var ett ”distraktionsmoment” som flyttar fokus från förhandlingar som kan leda till en verklig lösning. ”Frågan kan bara lösas om israelerna och palestinierna sätter sig ned och kommer överens om något” sade Obama. USA står alltså fast vid att en lösning enbart kan uppnås genom förhandlingar. Denna åsikt delas även av Catherine Ashton, EU:s höge representant för utrikesfrågor.
”Vad vi är väldigt tydliga med ifrån EU är att vägen framåt går via förhandlingar. Vi vill se en rättvis lösning. Vi vill se det israeliska folket och det palestinska folket leva sida vid sida i fred och säkerhet” sade Ashton vid ett anförande i Kairo igår.
Stefan Sturesson går mycket sakligt igenom på ledarsidan i tidningen "Shalom över Israel" det han kallar: Israel, palestinierna och FN.
Han skriver i avslutningen av ledaren:
Att palestinierna skulle kunna uppnå en stat inom den gröna linjen, utan förhandlingar med Israel, och utan en tydlig avsiktsförklaring att lägga ned stridsyxan mot Israel, känns för Israel som en mardröm. Man skulle känna att hela världen går emot dem. En palestinsk stat utan fredliga avsikter, med alla dess vapen och terrorrörelser, skulle utgöra ett dödligt hot mot den israeliska staten.
Sammanfattningsvis ser jag då att palestinierna inte bara är splittrade utan också motvilliga till förhandlingar med motparten (Israel). Detta bör vara en varningsflagga för alla som har och eller uttrycker en åsikt om vad som bör göras för att uppnå fred i Mellanöstern.
Utöver det så kan jag bara säga att jag väntar med iver på nästa nummer av Menorah. Enligt Menorahs facebooksgrupp/sida så är nästa nummer på ingång i brevlådor och brevinkast runt om i Sverige. Det är enligt mina sätt att se på saker och ting något att se fram emot... Tidningen är för dej som inte vet det GRATIS.
fredagen den 16:e september 2011
En tummetott
Ja det är mycket som händer och "inte-händer" i den del av världen som vi kallar Mellanöstern.
I Jordanien väljer den israeliske ambassadören att tidigarelägga sin hemfärd över helgen. Detta eftersom det annonserades en "miljon-marsch" i samma anda som i Egypten en vecka tidigare. Det hela visade sej bli "en tummetott" när endast trehundra ansluter sej. Muslimska Brödraskapet som var de flest politiskt engagerade var bara ca hundratalet och de övriga tvåhundra var vanliga ungdomar som alltid ansluter sej på samma eller liknande vis världen över så fort man känner lukten av bråk och kamerablixtrar. En eller flera israeliska flaggor skall ha bränts, men enligt uppgift över en km från ambassaden.
Pophöger = Erik Svansbo skriver på sin blogg om att inga palestinska flyktingar automatiskt tillåts bli medborgare i en framtida eventuell Palestinsk stat. Där verkar alla såväl PGS som Abbas vara överens. Flyktingfrågan skall inte lösas. Man skall behålla "tummen i ögat" på Israel eftersom inga judar skall tillåtas i en framtida eventuell stat (judenrein) samtidigt som Israel skall pressas att ta emot palestinska så kallade eviga flyktingar.
Verkar bli allt tydligare att Israel behöver vårt stöd. Och inte bara Israel utan hela Mellanöstern behöver vår förböner oavsett om vi är vana eller ovana att be.
I Jordanien väljer den israeliske ambassadören att tidigarelägga sin hemfärd över helgen. Detta eftersom det annonserades en "miljon-marsch" i samma anda som i Egypten en vecka tidigare. Det hela visade sej bli "en tummetott" när endast trehundra ansluter sej. Muslimska Brödraskapet som var de flest politiskt engagerade var bara ca hundratalet och de övriga tvåhundra var vanliga ungdomar som alltid ansluter sej på samma eller liknande vis världen över så fort man känner lukten av bråk och kamerablixtrar. En eller flera israeliska flaggor skall ha bränts, men enligt uppgift över en km från ambassaden.
Pophöger = Erik Svansbo skriver på sin blogg om att inga palestinska flyktingar automatiskt tillåts bli medborgare i en framtida eventuell Palestinsk stat. Där verkar alla såväl PGS som Abbas vara överens. Flyktingfrågan skall inte lösas. Man skall behålla "tummen i ögat" på Israel eftersom inga judar skall tillåtas i en framtida eventuell stat (judenrein) samtidigt som Israel skall pressas att ta emot palestinska så kallade eviga flyktingar.
Verkar bli allt tydligare att Israel behöver vårt stöd. Och inte bara Israel utan hela Mellanöstern behöver vår förböner oavsett om vi är vana eller ovana att be.
torsdagen den 15:e september 2011
måndagen den 12:e september 2011
Ny information
Hela tiden väller det in ny information om vad som skett eller sker runt Israels ambassad i Egypten. Den samlade bilden lär nog dröja ytterligare. Någonstans finns sanningen i sin helhet. Sant är dock att man evakuerar Israels ambassad i helgen. Innan och under det som vissa kallar demonstration. Andra kallar det för lynchmobb. Sant är också att det tar ett tag innan Egyptisk polis och militär hjälper de sista Israelerna att lämna ambassaden och skingrar folkmassan utanför.
Det verkar som om allt mer samstämmiga uppgifter pekar på att Egyptisk ledning av någon orsak inte gensvarar på Israelisk uppmaning att i enlighet med internationella avtal beskydda ambassaden. Först efter USA:s inblandning tar man tag i saker och ting. Detta anses av vissa vara en direkt krigshandling från Egyptisk sida att man tillåter att en främmande nations ambassad (Israels i detta fallet) attackeras.
Enligt allt fler uppgifter skall Israel på något sätt haft/fått kännedom om att en attack kunde vara tänkbar och man hade under det senaste dygnet redan fört undan de flesta anställda vid ambassaden, inklusive ambassadören. Kvar skall enbart 6 vakter ha befunnit sej. Att dessa vakter fruktade för sina liv står utom all tvekan. Enligt vissa källor skall det endast ha varit EN enda dörr kvar för folkmassan/lynchmobben att forcera innan vakterna hade tvingats konfrontera denna.
Tyvärr framstår den arabiska våren som inte helt okomplicerad eller enbart positiv. Ledaren i DN skriver bland annat: Samtidigt går det inte att blunda för att den arabiska våren kommer att innebära stora utmaningar för relationen mellan Israel och dess grannar. Inte minst i Egypten finns en uppdämd vrede mot Israel som på många håll tar sig uttryck i ren antisemitism.
Det verkar som om allt mer samstämmiga uppgifter pekar på att Egyptisk ledning av någon orsak inte gensvarar på Israelisk uppmaning att i enlighet med internationella avtal beskydda ambassaden. Först efter USA:s inblandning tar man tag i saker och ting. Detta anses av vissa vara en direkt krigshandling från Egyptisk sida att man tillåter att en främmande nations ambassad (Israels i detta fallet) attackeras.
Enligt allt fler uppgifter skall Israel på något sätt haft/fått kännedom om att en attack kunde vara tänkbar och man hade under det senaste dygnet redan fört undan de flesta anställda vid ambassaden, inklusive ambassadören. Kvar skall enbart 6 vakter ha befunnit sej. Att dessa vakter fruktade för sina liv står utom all tvekan. Enligt vissa källor skall det endast ha varit EN enda dörr kvar för folkmassan/lynchmobben att forcera innan vakterna hade tvingats konfrontera denna.
Tyvärr framstår den arabiska våren som inte helt okomplicerad eller enbart positiv. Ledaren i DN skriver bland annat: Samtidigt går det inte att blunda för att den arabiska våren kommer att innebära stora utmaningar för relationen mellan Israel och dess grannar. Inte minst i Egypten finns en uppdämd vrede mot Israel som på många håll tar sig uttryck i ren antisemitism.
söndagen den 11:e september 2011
Ibland är det bra skönt att veta att man tagit fel
I mitt förra inlägg skriver jag att Egyptisk polis och militär inte hjälper den Israeliska ambassaden och dess personal. Det framgår nu att så var inte riktigt fallet. I Dagen står det att Premiärminister Netanyahu tackar Egyptiska säkerhetsstyrkor för deras hjälp och bistånd vid den situation som uppstod under veckan som gick. Samtidigt som ambassaden stormas av en "lynchmobb" så evakuerar Egyptiska styrkor den ambassads personal som är kvar och räddar på så vis troligtvis deras liv. Faktum kvarstår dock att allt inte gått som smort när det gäller säkerhets arrangemangen runt Israels ambassad. Israel fick inte tag på Egyptiska ledare utan var tvungna att ta hjälp från USA och Obama för att få hjälp.
Idag är det årsdagen av det fruktansvärda terrorattentatet i New York och USA. 10 år har gått. När nyheten kablas ut över och genom världens alla TV-kanaler så kändes det hela overkligt och surrealistiskt. Nu har 10 år gått. I dagens SvD skriver våra Stats och utrikesministrar om att - Kamp mot terror är allas ansvar. Så långt håller jag med. Det jag saknar är ett engagemang, eller rättare sagt. Viljan att ta bladet ifrån munnen av våra politiker och journalister i Sverige när det gäller terrorismen som riktas näst intill dagligen mot Israels civila befolkning. Man redogör och ondgör sej över Israels reaktion och gensvar. Aldrig eller sällan över vad som leder fram till reaktion och gensvar.
För redogöra vad som Israels civila utsattes för bara under Augusti 2011 hämtar jag statistik hos (ISA) Shabak som är en officiell (regeringen) Israelisk hemsida. 9 döda och 55 skadade. Sammanlagt mer än 170 terrorattacker. 135 utförda med Gaza som utgångspunkt. 36 inom det som brukar kallas Västbanken. Utav dessa var 34 brandbomber som kastas och inkluderande 6 brandbomber i Jerusalem. Endast Israels reaktion på dessa angrepp redovisas i svenska media. Varför? Hur skriver våra två tyngsta svenska politiker? Kamp mot terror är allas ansvar!
I Sverige och Norge är vi inte längre förskonade från terrorism och terrordåd. För knappt ett år sedan exploderar en bomb i Stockholm. Norge skakas om av en ensam förvirrad högerextremist. I Göteborg har man utrymt en konstutställning eftersom det fanns ett terrorhot mot densamma.
Terrorism:
Det finns ingen entydig definition av vad terrorism är. Inom FN har man till exempel försökt enas om en gemensam definition utan att lyckas. Inom EU har medlemsländerna kommit överens om en gemensam definition av terroristbrott, vilken också har införts i svensk lag (Lagen om straff för terroristbrott). Enligt denna definition är terroristbrott handlingar som allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation om de syftar till att:
1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp,
2. tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd, eller
3. destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer.
Källa: www.krisinformation.se
Helt klart framgår under punkt 1 vad Hamas och deras likar vill åstadkomma med sin regelbundna attacker mot Israeliska civila. Man vill injaga fruktan. Under punkt 3 destabilisera och eller förstöra olika strukturer bland och inom Israels civila samhälle.
Bloggen Pophöger ifrågasätter den palestinska fredsviljan och viljan att erkänna Israel och dess befolkning.
Ibland är det skönt att veta att man tagit fel. Att veta att man ibland har rätt är inte alltid eller automatiskt skönt, det kan också vara jobbigt.
Visst vore det bra om svenska politiker och journalister satte sej med Bibeln som kvällsläsning. Det skulle leda till en ökad förståelse till varför Israel existerar och kommer att existera. Men tror man inte eller inte vill tro på det som Bibeln säger och står för, då blir det enklare att engagera sej mot Israel. Tror man på Bibeln och det den säger blir det allt enklare att engagera sej för Israel...
Idag är det årsdagen av det fruktansvärda terrorattentatet i New York och USA. 10 år har gått. När nyheten kablas ut över och genom världens alla TV-kanaler så kändes det hela overkligt och surrealistiskt. Nu har 10 år gått. I dagens SvD skriver våra Stats och utrikesministrar om att - Kamp mot terror är allas ansvar. Så långt håller jag med. Det jag saknar är ett engagemang, eller rättare sagt. Viljan att ta bladet ifrån munnen av våra politiker och journalister i Sverige när det gäller terrorismen som riktas näst intill dagligen mot Israels civila befolkning. Man redogör och ondgör sej över Israels reaktion och gensvar. Aldrig eller sällan över vad som leder fram till reaktion och gensvar.
För redogöra vad som Israels civila utsattes för bara under Augusti 2011 hämtar jag statistik hos (ISA) Shabak som är en officiell (regeringen) Israelisk hemsida. 9 döda och 55 skadade. Sammanlagt mer än 170 terrorattacker. 135 utförda med Gaza som utgångspunkt. 36 inom det som brukar kallas Västbanken. Utav dessa var 34 brandbomber som kastas och inkluderande 6 brandbomber i Jerusalem. Endast Israels reaktion på dessa angrepp redovisas i svenska media. Varför? Hur skriver våra två tyngsta svenska politiker? Kamp mot terror är allas ansvar!
I Sverige och Norge är vi inte längre förskonade från terrorism och terrordåd. För knappt ett år sedan exploderar en bomb i Stockholm. Norge skakas om av en ensam förvirrad högerextremist. I Göteborg har man utrymt en konstutställning eftersom det fanns ett terrorhot mot densamma.
Terrorism:
Det finns ingen entydig definition av vad terrorism är. Inom FN har man till exempel försökt enas om en gemensam definition utan att lyckas. Inom EU har medlemsländerna kommit överens om en gemensam definition av terroristbrott, vilken också har införts i svensk lag (Lagen om straff för terroristbrott). Enligt denna definition är terroristbrott handlingar som allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation om de syftar till att:
1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp,
2. tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd, eller
3. destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer.
Källa: www.krisinformation.se
Helt klart framgår under punkt 1 vad Hamas och deras likar vill åstadkomma med sin regelbundna attacker mot Israeliska civila. Man vill injaga fruktan. Under punkt 3 destabilisera och eller förstöra olika strukturer bland och inom Israels civila samhälle.
Bloggen Pophöger ifrågasätter den palestinska fredsviljan och viljan att erkänna Israel och dess befolkning.
Ibland är det skönt att veta att man tagit fel. Att veta att man ibland har rätt är inte alltid eller automatiskt skönt, det kan också vara jobbigt.
Visst vore det bra om svenska politiker och journalister satte sej med Bibeln som kvällsläsning. Det skulle leda till en ökad förståelse till varför Israel existerar och kommer att existera. Men tror man inte eller inte vill tro på det som Bibeln säger och står för, då blir det enklare att engagera sej mot Israel. Tror man på Bibeln och det den säger blir det allt enklare att engagera sej för Israel...
lördagen den 10:e september 2011
Orolig och underlig vecka
En sådan vecka det har varit.
Svenska expert tyckare har nästan slagit knut på sej själva för att förklara hur bra det vore om Sverige erkänner en palestinska stat. Andra försöker berätta vad som är fel med ett dylikt erkännande.
Carl Bildt verkar återigen ha gjort en djupdykning genom att acceptera en Palestinsk ambassadör i Sverige utan att ha förankrat detta med övriga i regering och regeringspartier. På den egna bloggen hävdar han att så var eller är fallet, men andra medlemmar i riksdag och regering säger sej vara helt ovetande om detta.
Enligt bloggen Pophöger menar Fredrik Malm att Carl Bildt INTE hållit andra partier informerade. Min egen uppfattning är att Carl Bildt ofta gör eller säger saker som inte förankrats hos övriga medlemmar i riksdag eller regering, så... Jag lutar åt att sätta mer tilltro till Pophöger och Fredrik Malm än åt vår käre utrikesminister.
Tidningarna idag är fulla av vad som händer i Kairo och Egypten.
Enligt såväl TT (här genom DN) och Israelnationalnews har Israels ambassad i Egypten attackerats det senaste dygnet och ambassadören och övrig personal tvingats att mer eller mindre fly för sina liv till Israel. TT:s version säger att minst 450 egyptier har skadats i sammandrabbningarna med polis och militär. Israeliska källor säger knappa 200 skadade samt att polisen inledningsvis står helt passiva när folket strömmade från Tahirtorget till ambassaden. Det utelämnas av TT och man redogör endast för det som senare sker när polisen skingrar demonstranterna.
TT utelämnar också det faktum att Egyptens regim är skyldig att försvara främmande nationers ambassader från liknande händelser. Enligt de diplomatiska överenskommelser som finns är ett skydd av andra nationers ambassader av högsta prioritet. Att vissa länder struntar i detta såg vi för några år sedan när rondellhundsdebatten svepte fram över världen. Danmarks ambassader attackeras i ett flertal olika länder utan att regimerna i de aktuella länderna gjorde något för att förhindra, snarare eldar man under de svallande känslorna.
Man undrar ibland över svenska mediers självkontroll. Sveriges Radios somaliska kanal (program) polisanmäls nu. En imam hotar helt öppet människor som vill eller har konverterat från islam till kristendom med döden. SR skall enligt polisanmälan inte ens ha brytt sej om att ta brt inlägget från webben trots att man tidigt fick kännedom om vad som sägs i det aktuella programmet. Inte bara det faktum att journalisten inte vågade eller villa ta debatten i direktsändning utan SR lägger sej ner utan debatt om religionsfrihet utan verkar tillåta att hot framförs i yttrandefrihetens namn trots att dylika hot är olagliga i Sverige.
Elfte september närmar sej nu. Överallt minns man det fruktansvärda attentaten som vänder sej inte bara mot USA utan faktiskt också mot den fria demokratiska världen.
En annan tråkig sak under veckan är att ett helt hockeylag i Ryssland omkommer. Det berör oss svenska så tillvida att en av landslagets målvakter omkommer i olyckan, Stefan Liv.
Mycket annat har också skett. Tänker på älgkon som fastnade i ett träd. SAAB:s vara eller icke vara har aktualiserats. Bankomaten som rånas med hjälp av en hjullastare.
Olika insamlingar till förmån för "Afrikas Horn" pågår över hela landet.
En av dom finns på Facebook och heter AVSTÅ FÖR ATT GE (se länk nedan) där man kan via SMS eller ett så kallat 90-konto ge ett bidrag.
Carl Bildt
Pophöger
DN
Israelnationalnews
Dagen
Afrikas Horn
AVSTÅ FÖR ATT GE
Svenska expert tyckare har nästan slagit knut på sej själva för att förklara hur bra det vore om Sverige erkänner en palestinska stat. Andra försöker berätta vad som är fel med ett dylikt erkännande.
Carl Bildt verkar återigen ha gjort en djupdykning genom att acceptera en Palestinsk ambassadör i Sverige utan att ha förankrat detta med övriga i regering och regeringspartier. På den egna bloggen hävdar han att så var eller är fallet, men andra medlemmar i riksdag och regering säger sej vara helt ovetande om detta.
Enligt bloggen Pophöger menar Fredrik Malm att Carl Bildt INTE hållit andra partier informerade. Min egen uppfattning är att Carl Bildt ofta gör eller säger saker som inte förankrats hos övriga medlemmar i riksdag eller regering, så... Jag lutar åt att sätta mer tilltro till Pophöger och Fredrik Malm än åt vår käre utrikesminister.
Tidningarna idag är fulla av vad som händer i Kairo och Egypten.
Enligt såväl TT (här genom DN) och Israelnationalnews har Israels ambassad i Egypten attackerats det senaste dygnet och ambassadören och övrig personal tvingats att mer eller mindre fly för sina liv till Israel. TT:s version säger att minst 450 egyptier har skadats i sammandrabbningarna med polis och militär. Israeliska källor säger knappa 200 skadade samt att polisen inledningsvis står helt passiva när folket strömmade från Tahirtorget till ambassaden. Det utelämnas av TT och man redogör endast för det som senare sker när polisen skingrar demonstranterna.
TT utelämnar också det faktum att Egyptens regim är skyldig att försvara främmande nationers ambassader från liknande händelser. Enligt de diplomatiska överenskommelser som finns är ett skydd av andra nationers ambassader av högsta prioritet. Att vissa länder struntar i detta såg vi för några år sedan när rondellhundsdebatten svepte fram över världen. Danmarks ambassader attackeras i ett flertal olika länder utan att regimerna i de aktuella länderna gjorde något för att förhindra, snarare eldar man under de svallande känslorna.
Man undrar ibland över svenska mediers självkontroll. Sveriges Radios somaliska kanal (program) polisanmäls nu. En imam hotar helt öppet människor som vill eller har konverterat från islam till kristendom med döden. SR skall enligt polisanmälan inte ens ha brytt sej om att ta brt inlägget från webben trots att man tidigt fick kännedom om vad som sägs i det aktuella programmet. Inte bara det faktum att journalisten inte vågade eller villa ta debatten i direktsändning utan SR lägger sej ner utan debatt om religionsfrihet utan verkar tillåta att hot framförs i yttrandefrihetens namn trots att dylika hot är olagliga i Sverige.
Elfte september närmar sej nu. Överallt minns man det fruktansvärda attentaten som vänder sej inte bara mot USA utan faktiskt också mot den fria demokratiska världen.
En annan tråkig sak under veckan är att ett helt hockeylag i Ryssland omkommer. Det berör oss svenska så tillvida att en av landslagets målvakter omkommer i olyckan, Stefan Liv.
Mycket annat har också skett. Tänker på älgkon som fastnade i ett träd. SAAB:s vara eller icke vara har aktualiserats. Bankomaten som rånas med hjälp av en hjullastare.
Olika insamlingar till förmån för "Afrikas Horn" pågår över hela landet.
En av dom finns på Facebook och heter AVSTÅ FÖR ATT GE (se länk nedan) där man kan via SMS eller ett så kallat 90-konto ge ett bidrag.
Carl Bildt
Pophöger
DN
Israelnationalnews
Dagen
Afrikas Horn
AVSTÅ FÖR ATT GE
tisdagen den 6:e september 2011
Vem vill och vem vill inte
Bläddrar lite bland olika webbtidningar. Kommer fram till ledaren på Skånskan
Är det jag som har missat något eller är det ledarskribenten som missat något???
Om inte jag missminner mej alldeles så lär Israels Premiärminister Netanyahu ha riktat en öppen uppmaning (i samband med Ramadans avslutning) direkt till Abbas och PA (Palestinska Myndigheten heter det på svenska). KOM säger han, kom och sätt er tillsammans med oss och förhandla. Abbas svar är NEJ vi skall tvinga fram ett erkännande på våra villkor som INTE är FÖRHANDLINGSBARA genom en omröstning i FN:s Generalförsamling.
Redan föregångaren Arafat kom sällan eller aldrig till förhandlingsbordet utan att USA och FN tvingade honom att sitta vid samma bord som Israelerna. Han gjorde sej till expert på att inte skriva under olika dokument. Det kunde ha funnits ett existerande Palestina redan för 15-20 år sedan bara palestinierna hade varit intresserade. I princip alla USA:s presidenter har försökt. Först nu med Obama som uppbackning vill man sätta sej tillsammans med Israeler. Inte för att förhandla. Utan för att kräva. Man vet att man kan luta sej mot Obamas trygga löften till palestinierna och krav på Israelerna. Skillnaden mellan Obama och alla hans föregångare var att dessa också ställde krav på palestinierna och inte bara gav löften om att få allt man pekar på.
Ledaren i Skånskan hävdar ändå bestämt att Israel inte vill förhandla och skyndar till Palestinskt bistånd genom att peka med hela handen och säga till Israel att det inte finns något att förhandla om. Skriv bara under 1967 års gränser som man kallar det. Att det råkar vara en stilleståndslinje från 1948 års krig med omkringliggande arabnationer som enligt olika FN-resolutioner det skall förhandlas om glömmer skribenten.
Varför pekar inte ledarskribenten på ordet FRED? Han borde ha sagt att man skall sätta sej för att förhandla om FRED PÅ LIKA VILLKOR. Och inte bara på att all förhandling bör ske på palestinska villkor...
Har man alltid och automatiskt rätt när man skriver på ledarsidorna i svenska tidningar? NEJ. Även om en och annan dito tror sej ha det.
Är det jag som har missat något eller är det ledarskribenten som missat något???
Om inte jag missminner mej alldeles så lär Israels Premiärminister Netanyahu ha riktat en öppen uppmaning (i samband med Ramadans avslutning) direkt till Abbas och PA (Palestinska Myndigheten heter det på svenska). KOM säger han, kom och sätt er tillsammans med oss och förhandla. Abbas svar är NEJ vi skall tvinga fram ett erkännande på våra villkor som INTE är FÖRHANDLINGSBARA genom en omröstning i FN:s Generalförsamling.
Redan föregångaren Arafat kom sällan eller aldrig till förhandlingsbordet utan att USA och FN tvingade honom att sitta vid samma bord som Israelerna. Han gjorde sej till expert på att inte skriva under olika dokument. Det kunde ha funnits ett existerande Palestina redan för 15-20 år sedan bara palestinierna hade varit intresserade. I princip alla USA:s presidenter har försökt. Först nu med Obama som uppbackning vill man sätta sej tillsammans med Israeler. Inte för att förhandla. Utan för att kräva. Man vet att man kan luta sej mot Obamas trygga löften till palestinierna och krav på Israelerna. Skillnaden mellan Obama och alla hans föregångare var att dessa också ställde krav på palestinierna och inte bara gav löften om att få allt man pekar på.
Ledaren i Skånskan hävdar ändå bestämt att Israel inte vill förhandla och skyndar till Palestinskt bistånd genom att peka med hela handen och säga till Israel att det inte finns något att förhandla om. Skriv bara under 1967 års gränser som man kallar det. Att det råkar vara en stilleståndslinje från 1948 års krig med omkringliggande arabnationer som enligt olika FN-resolutioner det skall förhandlas om glömmer skribenten.
Varför pekar inte ledarskribenten på ordet FRED? Han borde ha sagt att man skall sätta sej för att förhandla om FRED PÅ LIKA VILLKOR. Och inte bara på att all förhandling bör ske på palestinska villkor...
Har man alltid och automatiskt rätt när man skriver på ledarsidorna i svenska tidningar? NEJ. Även om en och annan dito tror sej ha det.
måndagen den 5:e september 2011
Tonen höjs
Tonen höjs i debatten om ett ensidigt utropande av en fiktiv stat, Palestina.
I Ynetnews beskriver en artikel att PA och dess ledare Abbas inte kan tänkas att släppa tanken på ett ensidigt utropande. Utan föregående förhandlingar om villkor, överenskommelser, fredsavtal, gränsdragningar mm. Man vägrar envist och konsekvent att acceptera att USA tänker använda sin vetorätt. Man vägrar envist och konsekvent att sätta sej vid förhandlingsbordet med Israel. Istället väljer man att bete sej som ett bortskämt barn. Man tjurar, gruffar, gnäller och bråkar tills storebror, storasyster, föräldrar eller vem det nu är som inte ger dom allt på silverfat ger upp.
I lördags togs situationen upp i DN på ledarsidan. Skadlig plakatpolitik heter den. Man tar bl.a. upp Palestiniernas krav och vissa svenska förespråkande för ett erkännande. Man pekar i ledaren på att vissa krav som svenska och palestinska förespråkare använder sej av inte alls är uppfyllda. Man pekar på Hamas vägran att erkänna Israels rätt att existera. Man pekar på faktum att det inte finns fastställda gränser eller att Jerusalems status som huvudstad för två länder är fastställd. Man pekar också på det faktum att PLO redan har erkänt att det krävs förhandlingar för att uppnå hägrande mål. Både PLO och framför allt Hamas som styr Gaza väljer att undvika eller helt vägra att sitta ner vid förhandlingsbordet med Israel på andra sidan bordet.
Ett riktigt lågvattenmärke står Ahlin och Jämtin (S) för i söndagsupplagan av SVD.
Man rent av ljuger när man påstår att Israel ensidigt vägrar delta i fredsförhandlingar. Faktum är att det snarare är tvärtom, att palestinska företrädare vägrar delta i fredsförhandlingar. Att Israel vägrar delta i samtal där det ensidigt kräva att Israel gör eftergifter och avsäger sej rätten att komma med något slags motkrav på den palestinska sidan är förståeligt. Det är inte frågan om förhandlingar då. Utan handlar om att erkänna en kravlista. (Känns mönstret igen? Hitler använde sej av den taktiken och lär villigt och glatt ut den till Haj Amin, stormuftin i exil som utnyttjade den till fullo redan på 1930-40-tal i Europa och i Brittiska Palestinamandatet).
Per Gahrton går tidigare under förra veckan ut och kräver oresonligt sanktioner mot Israel.
Uri Rothman vid Israels ambassad i Sverige går snabbt i replik och frågar Gahrton om han inte glömmer ordet FRED.
Bloggare efter bloggare ställer både Jämtin, Gahrton och Abbas mot väggen. Andra till deras försvar. Skall jag ta upp varje inlägg som gjorts i bloggosfären skulle detta inlägg bli kilometerlångt.
Nu till en helt annan sak.
Regeringen avsätter äntligen pengar till säkerhetsåtgärder och skydd för en av Sveriges sedan länge utsatta minoriteter, judarna i Sverige. De Judiska Församlingarna skall få dela på blygsamma 4 miljoner till säkerhetshöjande åtgärder. Ett belopp om säkert det tre eller fyrdubbla hade utan problem kunna motiveras för detta. Men, bättre än inget är denna summa.
Ynetnews
DN 1
SVD
DN 2
DN 3
SVD 2
I Ynetnews beskriver en artikel att PA och dess ledare Abbas inte kan tänkas att släppa tanken på ett ensidigt utropande. Utan föregående förhandlingar om villkor, överenskommelser, fredsavtal, gränsdragningar mm. Man vägrar envist och konsekvent att acceptera att USA tänker använda sin vetorätt. Man vägrar envist och konsekvent att sätta sej vid förhandlingsbordet med Israel. Istället väljer man att bete sej som ett bortskämt barn. Man tjurar, gruffar, gnäller och bråkar tills storebror, storasyster, föräldrar eller vem det nu är som inte ger dom allt på silverfat ger upp.
I lördags togs situationen upp i DN på ledarsidan. Skadlig plakatpolitik heter den. Man tar bl.a. upp Palestiniernas krav och vissa svenska förespråkande för ett erkännande. Man pekar i ledaren på att vissa krav som svenska och palestinska förespråkare använder sej av inte alls är uppfyllda. Man pekar på Hamas vägran att erkänna Israels rätt att existera. Man pekar på faktum att det inte finns fastställda gränser eller att Jerusalems status som huvudstad för två länder är fastställd. Man pekar också på det faktum att PLO redan har erkänt att det krävs förhandlingar för att uppnå hägrande mål. Både PLO och framför allt Hamas som styr Gaza väljer att undvika eller helt vägra att sitta ner vid förhandlingsbordet med Israel på andra sidan bordet.
Ett riktigt lågvattenmärke står Ahlin och Jämtin (S) för i söndagsupplagan av SVD.
Man rent av ljuger när man påstår att Israel ensidigt vägrar delta i fredsförhandlingar. Faktum är att det snarare är tvärtom, att palestinska företrädare vägrar delta i fredsförhandlingar. Att Israel vägrar delta i samtal där det ensidigt kräva att Israel gör eftergifter och avsäger sej rätten att komma med något slags motkrav på den palestinska sidan är förståeligt. Det är inte frågan om förhandlingar då. Utan handlar om att erkänna en kravlista. (Känns mönstret igen? Hitler använde sej av den taktiken och lär villigt och glatt ut den till Haj Amin, stormuftin i exil som utnyttjade den till fullo redan på 1930-40-tal i Europa och i Brittiska Palestinamandatet).
Per Gahrton går tidigare under förra veckan ut och kräver oresonligt sanktioner mot Israel.
Uri Rothman vid Israels ambassad i Sverige går snabbt i replik och frågar Gahrton om han inte glömmer ordet FRED.
Bloggare efter bloggare ställer både Jämtin, Gahrton och Abbas mot väggen. Andra till deras försvar. Skall jag ta upp varje inlägg som gjorts i bloggosfären skulle detta inlägg bli kilometerlångt.
Nu till en helt annan sak.
Regeringen avsätter äntligen pengar till säkerhetsåtgärder och skydd för en av Sveriges sedan länge utsatta minoriteter, judarna i Sverige. De Judiska Församlingarna skall få dela på blygsamma 4 miljoner till säkerhetshöjande åtgärder. Ett belopp om säkert det tre eller fyrdubbla hade utan problem kunna motiveras för detta. Men, bättre än inget är denna summa.
Ynetnews
DN 1
SVD
DN 2
DN 3
SVD 2
söndagen den 4:e september 2011
Cement till Gaza
Titeln och det jag skall skriva om stämmer, men kanske inte på det sättet som du tänker dej.
Egyptisk militär har under de senaste dagarna påbörjat en lite annorlunda metod att stoppa tunnelsmugglingen under gränsen till Gaza. OBSERVERA det är Egypten, inte Israel som genomför detta.
Israel som inte längre håller sej med soldater i Gaza (utrymmer alla 2005) brukar flygbomba smuggeltunnlar som svar på gazanernas raketattacker mot Israel civilbefolkning. Egypten har mer eller mindre framgångsrikt också försökt att stoppa smugglarna. Förutom kläder, livsmedel, hemelektronik, bilar, levande djur, byggmateriel så smugglas droger, efterspanade personer, vapen och raketer den vägen. UNDER gränsen mellan Gaza och Egypten.
Egypten har gång på gång försökt med skärpt övervakning. Man har provat lite olika modeller. En av de senaste försöken var att var att på något sätt bygga en metallbarriär under jord. Troligtvis genom att driva ner stålplåt i marken där det gick. Nu gör man ett nytt försök att stoppa tunnelsmugglingen.
Man använder sej av både mänsklig spaning som av avancerad elektronik för att lokalisera tunnlarna. När man gjort detta häller man helt sonika ner en blandning bestående av vatten och cement. När cementen torkar är den tunneln effektivt försegla. Man har redan lokaliserat minst tre tunnlar och minst en av dessa är framgångsrikt förseglad.
Frågan är ju bara hur effektivt det är/blir i det långa loppet. Smugglare av olika slag brukar vara försigkomna och ligger ofta ett helt eller iaf ett halvt steg före dom som försöker stoppa densamma...
http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/egypt-military-begins-operation-to-close-gaza-smuggling-tunnels-1.382453
Egyptisk militär har under de senaste dagarna påbörjat en lite annorlunda metod att stoppa tunnelsmugglingen under gränsen till Gaza. OBSERVERA det är Egypten, inte Israel som genomför detta.
Israel som inte längre håller sej med soldater i Gaza (utrymmer alla 2005) brukar flygbomba smuggeltunnlar som svar på gazanernas raketattacker mot Israel civilbefolkning. Egypten har mer eller mindre framgångsrikt också försökt att stoppa smugglarna. Förutom kläder, livsmedel, hemelektronik, bilar, levande djur, byggmateriel så smugglas droger, efterspanade personer, vapen och raketer den vägen. UNDER gränsen mellan Gaza och Egypten.
Egypten har gång på gång försökt med skärpt övervakning. Man har provat lite olika modeller. En av de senaste försöken var att var att på något sätt bygga en metallbarriär under jord. Troligtvis genom att driva ner stålplåt i marken där det gick. Nu gör man ett nytt försök att stoppa tunnelsmugglingen.
Man använder sej av både mänsklig spaning som av avancerad elektronik för att lokalisera tunnlarna. När man gjort detta häller man helt sonika ner en blandning bestående av vatten och cement. När cementen torkar är den tunneln effektivt försegla. Man har redan lokaliserat minst tre tunnlar och minst en av dessa är framgångsrikt förseglad.
Frågan är ju bara hur effektivt det är/blir i det långa loppet. Smugglare av olika slag brukar vara försigkomna och ligger ofta ett helt eller iaf ett halvt steg före dom som försöker stoppa densamma...
http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/egypt-military-begins-operation-to-close-gaza-smuggling-tunnels-1.382453
Olika synvinkel ibland
Sätter mej framför datorn igen. Tittar runt lite bland tidningar och lite annat smått och gott.
Hundratusentals protesterar i Tel Aviv mot Israels regering heter det i rubrik efter rubrik. Inte mot regimen på samma sätt som inom den arabisk/muslimska sfären. Man möter inte heller samma motstånd från regeringen som man gjort i Israels grannländer. Ja, inte ens på samma sätt som i Europa. Dom s.k. ICKEMANIFESTATIONERNA leder till våld från regeringar och regenter i Europa. I den arabisk/muslimska delen av världen där innevånare kräver reformer möts man av regimernas dödliga våld. I Israel möts man av erbjudanden om debatter, reformer mm.
Att regimen och demonstranterna i Israel också har olika syn på div saker är naturligt. Jag hittar inte just nu för redogörelsen/artikeln i all hast men drar mej till minnes ett par saker.
Man klagar på höjda levnadsomkostnader. Motargumentet jag hörde var att man personer på arbetsmarknaden faktiskt har en frånvaro på arbetet som är mellan 10 och 20 % högre än i Sverige. Ett svar en debattör ger demonstranterna är att faktiskt masa sej iväg till jobbet.
Man klagar på höga boendekostnader i populära bostadsområden i Tel Aviv. Några av dom som klagar tillhör kategorin av inkomsttagare som faktiskt drar ner medelinkomsten i landet.
Man klagar på höga kostnader för boenden i populära delar av Tel Aviv. Varför inte bosätta sej i förorten istället? Bussar/kollektivtrafiken är minst lika utbyggd och effektiv som i Stockholm eller Göteborg.
Nu bor inte jag i Israel så alla detaljer och argument känner jag inte till. Men ifrån den svenska horisonten sett förstår jag att det är mestadels personer på den vänstra halvan av den politiska skalan som tältar i Tel Aviv. Många skall tillhöra den s.k. gruppen av kulturarbetare. Vilket kan vara en orsak till de lägre inkomsterna, men också en orsak till att man demonstrerar mot regeringen. Eftersom den står till höger om kommunismen. Dvs allt den gör och inte gör är i alla lägen fel eftersom den är fel oavsett vad den gör och inte gör.
En annan sak som fångar min uppmärksamhet är hur olika vi ser på ett erkännande av en icke existerande Palestinsk stat.
Den f.d. professorn Ove Bring kommer till Abbas hjälp och redogör, argumenterar och som jag uppfattar det, kräver ett erkännande av en Palestinsk stat.
Frågan är var och vem leder staten? Eftersom man inte har kommit överens om gränser eller är överens inom den Palestinska sidan om hur eller vem som skall leda Palestina. En annan fråga är om staten kan erkännas utifrån FN stadgarna då man inte frångår principen om att Israel skall utplånas. Hamas som f.n. styr Gaza vill inte nöja sej med att utrota Israel som land, stat, nation utan vill fortsätta med utrotandet av judar varhelst dom befinner sej när Israel raderats från kartan. Alltså, Palestina som stat kan inte erkännas av FN eftersom FN:s stadgar säger att inget land skall raderas ut på bekostnad av ett annat.
En annan debattör som jag behandlat i ett tidigare inlägg var Per Gahrton som får ett snabbt svar av Uri Rothman.
Där Gahrtons argumentation handlar om folkrättsbrott och inte om fred vilket Rothman påpekar. Även en total avsaknad om relevans och konkreta exempel kommer fram i Gahrtons retorik. Svepande formuleringar , men inga konkreta exempel. Kan det bero på att Israel varje gång man utsätts för rättfärdig kritik genomför undersökningar samt genomför åtgärder för att förhindra en upprepning? Kan det också vara så att Gahrton riskerar att få Hamas och/eller Fatahs folkrättsbrott skrivna på näsan om han blir konkret? Att som Gahrtons vänner i Gaza näst intill dagligen överösa CIVILA Israeler med granat och raketbeskjutning är väl ett folkrättsbrott om något.
DN själv skriver om plakatpolitiken på ledarsidan i går lördag. Man går tydligt i polemik med Ove Bring bl.a. och pekar på det faktum att ingen sida är helt perfekt. Och det är dom inte. Men att som Bring och Gahrton endast lägga skulden på den ena parten ger en snedvridning som är osund och skadlig.
Jan Björklund och Birgitta Ohlsson skriver i Expressen tydligt om vad eller var Folkpartiet står i frågan.
En sak man skriver är:
Vi i Folkpartiet menar att en ensidigt utropad stat är fel väg att gå för att nå fred och en hållbar tvåstatslösning i regionen. Det uppnås bara genom fredsavtal mellan parterna efter förhandling och kan inte kommenderas fram av omvärlden.
Jan och Birgitta uttrycker att det inte finns enkla lösningar i konflikten. Inte heller att det bara är den ena parten som skall göra eftergifter utan båda sidor måste klara av att göra eftergifter.
Dom avslutar med följande citat:
Vi i Folkpartiet tog som ett av de första partierna i Västeuropa ställning för en tvåstatslösning där Israel kan leva i fred och säkerhet och där en palestinsk stat bildas på Västbanken och Gazaremsan. Frågan som nu ska avgöras handlar inte om ett ja eller nej till en palestinsk nationalstat, utan om en sådan stat ska utropas före eller efter det finns ett fredsavtal med Israel. En fredlig tvåstatslösning byggs genom ett fredsavtal, inte genom att FN väljer sida i konflikten.
Man betonar fred på lika villkor. Inte på den befintliga statens upphörda existens, vilket Hamas kräver.
En f.d. FN anställd (Bengt Andersson) talar ut i tidningen Dagen.
Hans artikel heter: Ingen väg till fred och stabilitet.
Han hänvisar till olika opinionsundersökningar vilka pekar på att en palestinsk stat idag vore en mardröm för Israel (och FN samt alla enskilda demokratiska länder).
2 av 3 palestinier ser bara en tvåstatslösning som ett delmål, att Israel raderas från kartan.
3 av 4 palestinier förnekar Jerusalems 3000 åriga historia och det judiska templets existens.
9 av 10 palestinier vill inte dela Jerusalem. Man vill ha HELA Jerusalem.
3 av 4 palestinier anser att det är rätt och rättfärdigt att döda judar var helst man stöter på dom.
1 av 2 tycker det är OK att lära barnen i skolan (under skoltid alltså) att sjunga hatsånger riktade mot judar i allmänhet, men framför allt mot Israel.
Ja, gode Gud. Det blir allt tydligare att Israel och Jerusalem, ja hela Mellanöstern behöver omvärldens förböner. Inte att vi deltar i uppskruvad hatretorik.
http://www.dn.se/debatt/sverige-maste-erkanna-palestina-som-egen-stat
http://www.dn.se/debatt/dags-att-sverige-reagerar-mot-israels-folkrattsbrott
http://www.dn.se/debatt/per-gahrton-glommer-ordet-fred
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/skadlig-plakatpolitik
http://www.expressen.se/debatt/1.2546403/jan-bjorklund-och-birgitta-ohlsson-darfor-bor-eu-inte-erkanna-palestina
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=272826
Hundratusentals protesterar i Tel Aviv mot Israels regering heter det i rubrik efter rubrik. Inte mot regimen på samma sätt som inom den arabisk/muslimska sfären. Man möter inte heller samma motstånd från regeringen som man gjort i Israels grannländer. Ja, inte ens på samma sätt som i Europa. Dom s.k. ICKEMANIFESTATIONERNA leder till våld från regeringar och regenter i Europa. I den arabisk/muslimska delen av världen där innevånare kräver reformer möts man av regimernas dödliga våld. I Israel möts man av erbjudanden om debatter, reformer mm.
Att regimen och demonstranterna i Israel också har olika syn på div saker är naturligt. Jag hittar inte just nu för redogörelsen/artikeln i all hast men drar mej till minnes ett par saker.
Man klagar på höjda levnadsomkostnader. Motargumentet jag hörde var att man personer på arbetsmarknaden faktiskt har en frånvaro på arbetet som är mellan 10 och 20 % högre än i Sverige. Ett svar en debattör ger demonstranterna är att faktiskt masa sej iväg till jobbet.
Man klagar på höga boendekostnader i populära bostadsområden i Tel Aviv. Några av dom som klagar tillhör kategorin av inkomsttagare som faktiskt drar ner medelinkomsten i landet.
Man klagar på höga kostnader för boenden i populära delar av Tel Aviv. Varför inte bosätta sej i förorten istället? Bussar/kollektivtrafiken är minst lika utbyggd och effektiv som i Stockholm eller Göteborg.
Nu bor inte jag i Israel så alla detaljer och argument känner jag inte till. Men ifrån den svenska horisonten sett förstår jag att det är mestadels personer på den vänstra halvan av den politiska skalan som tältar i Tel Aviv. Många skall tillhöra den s.k. gruppen av kulturarbetare. Vilket kan vara en orsak till de lägre inkomsterna, men också en orsak till att man demonstrerar mot regeringen. Eftersom den står till höger om kommunismen. Dvs allt den gör och inte gör är i alla lägen fel eftersom den är fel oavsett vad den gör och inte gör.
En annan sak som fångar min uppmärksamhet är hur olika vi ser på ett erkännande av en icke existerande Palestinsk stat.
Den f.d. professorn Ove Bring kommer till Abbas hjälp och redogör, argumenterar och som jag uppfattar det, kräver ett erkännande av en Palestinsk stat.
Frågan är var och vem leder staten? Eftersom man inte har kommit överens om gränser eller är överens inom den Palestinska sidan om hur eller vem som skall leda Palestina. En annan fråga är om staten kan erkännas utifrån FN stadgarna då man inte frångår principen om att Israel skall utplånas. Hamas som f.n. styr Gaza vill inte nöja sej med att utrota Israel som land, stat, nation utan vill fortsätta med utrotandet av judar varhelst dom befinner sej när Israel raderats från kartan. Alltså, Palestina som stat kan inte erkännas av FN eftersom FN:s stadgar säger att inget land skall raderas ut på bekostnad av ett annat.
En annan debattör som jag behandlat i ett tidigare inlägg var Per Gahrton som får ett snabbt svar av Uri Rothman.
Där Gahrtons argumentation handlar om folkrättsbrott och inte om fred vilket Rothman påpekar. Även en total avsaknad om relevans och konkreta exempel kommer fram i Gahrtons retorik. Svepande formuleringar , men inga konkreta exempel. Kan det bero på att Israel varje gång man utsätts för rättfärdig kritik genomför undersökningar samt genomför åtgärder för att förhindra en upprepning? Kan det också vara så att Gahrton riskerar att få Hamas och/eller Fatahs folkrättsbrott skrivna på näsan om han blir konkret? Att som Gahrtons vänner i Gaza näst intill dagligen överösa CIVILA Israeler med granat och raketbeskjutning är väl ett folkrättsbrott om något.
DN själv skriver om plakatpolitiken på ledarsidan i går lördag. Man går tydligt i polemik med Ove Bring bl.a. och pekar på det faktum att ingen sida är helt perfekt. Och det är dom inte. Men att som Bring och Gahrton endast lägga skulden på den ena parten ger en snedvridning som är osund och skadlig.
Jan Björklund och Birgitta Ohlsson skriver i Expressen tydligt om vad eller var Folkpartiet står i frågan.
En sak man skriver är:
Vi i Folkpartiet menar att en ensidigt utropad stat är fel väg att gå för att nå fred och en hållbar tvåstatslösning i regionen. Det uppnås bara genom fredsavtal mellan parterna efter förhandling och kan inte kommenderas fram av omvärlden.
Jan och Birgitta uttrycker att det inte finns enkla lösningar i konflikten. Inte heller att det bara är den ena parten som skall göra eftergifter utan båda sidor måste klara av att göra eftergifter.
Dom avslutar med följande citat:
Vi i Folkpartiet tog som ett av de första partierna i Västeuropa ställning för en tvåstatslösning där Israel kan leva i fred och säkerhet och där en palestinsk stat bildas på Västbanken och Gazaremsan. Frågan som nu ska avgöras handlar inte om ett ja eller nej till en palestinsk nationalstat, utan om en sådan stat ska utropas före eller efter det finns ett fredsavtal med Israel. En fredlig tvåstatslösning byggs genom ett fredsavtal, inte genom att FN väljer sida i konflikten.
Man betonar fred på lika villkor. Inte på den befintliga statens upphörda existens, vilket Hamas kräver.
En f.d. FN anställd (Bengt Andersson) talar ut i tidningen Dagen.
Hans artikel heter: Ingen väg till fred och stabilitet.
Han hänvisar till olika opinionsundersökningar vilka pekar på att en palestinsk stat idag vore en mardröm för Israel (och FN samt alla enskilda demokratiska länder).
2 av 3 palestinier ser bara en tvåstatslösning som ett delmål, att Israel raderas från kartan.
3 av 4 palestinier förnekar Jerusalems 3000 åriga historia och det judiska templets existens.
9 av 10 palestinier vill inte dela Jerusalem. Man vill ha HELA Jerusalem.
3 av 4 palestinier anser att det är rätt och rättfärdigt att döda judar var helst man stöter på dom.
1 av 2 tycker det är OK att lära barnen i skolan (under skoltid alltså) att sjunga hatsånger riktade mot judar i allmänhet, men framför allt mot Israel.
Ja, gode Gud. Det blir allt tydligare att Israel och Jerusalem, ja hela Mellanöstern behöver omvärldens förböner. Inte att vi deltar i uppskruvad hatretorik.
http://www.dn.se/debatt/sverige-maste-erkanna-palestina-som-egen-stat
http://www.dn.se/debatt/dags-att-sverige-reagerar-mot-israels-folkrattsbrott
http://www.dn.se/debatt/per-gahrton-glommer-ordet-fred
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/skadlig-plakatpolitik
http://www.expressen.se/debatt/1.2546403/jan-bjorklund-och-birgitta-ohlsson-darfor-bor-eu-inte-erkanna-palestina
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=272826
torsdagen den 1:e september 2011
Militärdiktatur
Sitter och läser Metro efter ett tips från en bekant. Hittar en insändare som handlar om en militärdiktatur. Författaren heter Gunnar Olofsson och handlar om Israel/Palestina. Hittar den bara i papperstidningen.
Två gånger kallar Gunnar Israel för militärdiktatur. Hmm, intressant måste jag säga. Jag trodde att Israel var och är en DEMOKRATI, faktiskt den enda fungerande sådan de senaste 63 åren i hela Mellanöstern. Ja faktiskt ända sedan demokratiska stater börjar uppträda i olika skepnader de senaste tusen åren.
Att ett fritt, självständigt och demokratiskt Palestina kan, skall eller får existera sida vid sida med Israel och andra stater/nationer i området har jag inget emot. Men för att uppnå det bör ju också Israel garanteras rätten inte bara att existera just nu utan rätten att existera även i framtiden. Varken Fatah eller Hamas köper ju den tanken på ett dylikt erkännande i dagsläget.
Inte heller någon kritik om Hamas som kom till makten under s.k. demokratiska val, men som sedan i sann Hitleranda med vapen och lagar som påtryckningsmedel inför diktatur i Gaza. Vad sägs om metoder som att kasta ner politiska motståndare från taken på hyreshus eller summariska avrättningar med vapen (eller rep) i hand utan rättegångar.
PA och Fatah är inte heller kritiserade. Man håller sporadiska val som utan sansade argument flyttas fram lite som det passar sittande ledare (tidigare Arafat, nu Abbas). Man sätter sej inte vid förhandlingsbordet med Israel utan dikterar kraven i form av en monolog. Vi (palestinierna) talar, ni (israelerna) lyssnar och lyder.
Nej, min käre Gunnar Olofsson. Först bör du läsa på vad definitionen av en militärdiktatur är. Sedan bör du syna de olika palestinska organisationerna för att se om inte ordet diktatur stämmer in på dessa. Sedan kan eller får du uttala dej i ämnet...
Två gånger kallar Gunnar Israel för militärdiktatur. Hmm, intressant måste jag säga. Jag trodde att Israel var och är en DEMOKRATI, faktiskt den enda fungerande sådan de senaste 63 åren i hela Mellanöstern. Ja faktiskt ända sedan demokratiska stater börjar uppträda i olika skepnader de senaste tusen åren.
Att ett fritt, självständigt och demokratiskt Palestina kan, skall eller får existera sida vid sida med Israel och andra stater/nationer i området har jag inget emot. Men för att uppnå det bör ju också Israel garanteras rätten inte bara att existera just nu utan rätten att existera även i framtiden. Varken Fatah eller Hamas köper ju den tanken på ett dylikt erkännande i dagsläget.
Inte heller någon kritik om Hamas som kom till makten under s.k. demokratiska val, men som sedan i sann Hitleranda med vapen och lagar som påtryckningsmedel inför diktatur i Gaza. Vad sägs om metoder som att kasta ner politiska motståndare från taken på hyreshus eller summariska avrättningar med vapen (eller rep) i hand utan rättegångar.
PA och Fatah är inte heller kritiserade. Man håller sporadiska val som utan sansade argument flyttas fram lite som det passar sittande ledare (tidigare Arafat, nu Abbas). Man sätter sej inte vid förhandlingsbordet med Israel utan dikterar kraven i form av en monolog. Vi (palestinierna) talar, ni (israelerna) lyssnar och lyder.
Nej, min käre Gunnar Olofsson. Först bör du läsa på vad definitionen av en militärdiktatur är. Sedan bör du syna de olika palestinska organisationerna för att se om inte ordet diktatur stämmer in på dessa. Sedan kan eller får du uttala dej i ämnet...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)