Ny öppning

Sitter och lyssnar med ett öra på TV-nyheterna.

Uppläsaren kommer till rubriken - Utrikes i korthet. Snabbt läser hon bl.a. att Egypten officiellt bryter blockaden mot Gaza inom några dagar. Man skall öppna gränsövergången i Rafa. Hon hinner också säga att det var Egyptens förre ledare Mubarak och Israel tillsammans som höll Gaza i/under blockad. Ingen bakgrund ges till varför gränserna har hållits stängda för fri passage. Mat, mediciner och andra viktiga förnödenheter har hela tiden passerat under kontrollerade former.

Jag har ett par funderingar som jag delar med mej av. Inte helt utvecklade, men...

- Varför höll Israel och Egypten Gazas gränser stängda? Var/är det för att en fredssträvande organisation styr i Gaza? Eller klassas händelsevis Hamas av såväl Israel, Egypten, FN, EU, USA osv som en terroristorganisation? Endast vissa svenska media och palestinakråmare (medveten stavning) anser att Hamas är det bästa som hänt Mellanöstern de senaste decennierna.

- Undrar hur Sverige, Finland och Danmark hade gjort om t.ex. Norge hade styrts av en nyckfull och våldssam terroristorganisation som styrt landet med diktatur, våld, hot mm och om densamma hade velat se något av grannländerna utplånat från alla kartor? Tanken är hypotetisk.

- Kommer ett öppnande av gränsövergången i Rafa att medföra större chanser till fred och stabilitet i regionen eller kommer det att få motsatt effekt? Med öppna gränser kommer inte bara legitima varor lättare in i eller ut ur Gaza. Även sånt som vapen, droger och våldsamma terrorister passerar mycket enklare gränsen till eller ifrån Gaza.

- Varför beslutar Egyptens nya regim något sådant? Är det verkligen ett steg i riktning mot fred och stabilitet man eftersträvar? Eller går man i våldssamma extremisters ledband? Eller har man verkligen Gazas civilbefolknings bästa för ögonen?

Jag ber Gud om att det faktiskt skall komma något gott ur detta. Samtidigt som jag måste erkänna att jag är oroad och skeptisk över de bakomliggande syftena.

Kaxigt Menorah

Tänk att man kan bli glad för någonting som kommer GRATIS i brevlådan. Idag när jag kommer hem efter en tio timmars arbetsdag så ligger den där. Gratistidningen Menorah.

Bilden som pryder det senaste numret är ganska kaxig. En rullstolsburen kille som är bergsbestigare. Allt verkar vara möjligt bara viljan finns.

Menorah finns som Facebookgrupp (bara att gilla). Man kan söka på Menorah-Sweden eller på Israelinsamlingen om man vill få den hemskickad GRATIS fyra gånger per år (Sverige).

Menorahs syfte är bland annat att upplysa om Israelinsamlingens arbete i Israel.

Pinsamt

En pinsam tystnad eller en pinsam men högljudd rapportering?

När Israel firar "självständighetsförklaringen" och bildandet av staten Israel var det tyst, Tystare och TYSTAST i svenska media. Endast som någon liten notis skriver man om Israels 63-årsdag. Men helst inte positivt utan man hänvisar till "nakba" (hur det nu stavas på svenska).

Nu firar/sörjer man bland dom som kallas palestinier nakba eller katastrofen som det skall betyda.

Man vill inte se staten Israel som något positivt. All skuld och kritik på judarna, vilket känns igen från historialektionerna (borde göra, man tvingas leta fram sanningen själv).

Jag har sagt det förut. Jag håller med om att det är en militär katastrof och en bildlig spark där det gör som mest ont.

5-6 arabiska arméer beväpnade med 1940-talets mest avancerade vapen kan inte utplåna ett land som bara är 24 timmar gammalt.
Dessutom utrustat med gamla eller hemmagjorda vapen.
Ett land som inte kan ställa upp en reguljär armé utan alla som kan (ung som gammal, man och kvinna) hjälper till med de knapphändiga resurser man har tillgång till.

I Sverige lyfter man idag inte på hatten för att hedra MIRAKLET som gör att Israel inte bara överlevde sina första skälvande månader utan som existerar och blomstrar.

Nej Svensk media och "förståsejpåare" lyfter hellre på hatten och stämmer in i "nakba" katastrofkören.

Jätte tråkigt det som sker just nu i Jerusalem. En tonårspojk dödas. Av vem eller vilka är ännu oklart eftersom Israel skjuter enbart med s.k. gummikulor vilka inte dödar och pojken skjuts med skarp ammunition.

Gissa vilket som får störst rubriker i Sverige? Att hundratusentals Israeler firar på gator och torg med sång och dans, eller att några hundra palestinier startar kravaller och stenkastning?

Ibland måste jag erkänna att jag är ledsen över att vara svensk...

Blicka framåt och Grattis

Blickar framåt idag i mitt inlägg.

Valdagen var i september 2010. Utom i Västra Götaland där jag bor. Vi har OMVAL till Landstinget fram till nästa söndag. Håller faktiskt med en och annan politiker att det vore kanske på plats att Besserwisser-Sverige tar emot internationella valobservatörer i framtiden. Visst kan en och annan svensk tycka att det vore försmädligt, men med senaste valet i åtanke så nödvändigt så nödvändigt.

Sommaren börjar ta fart och form i lilla Sverige. Träffade en bekant som njuter för fullt hemma i sin trädgård. Han kom för en dryg vecka sedan hem från ett besök i nordligaste Canada. Från minus 45 grader celcius hem till att klippa gräsmattan endast iförd skor och badshorts två dagar senare. Gissa om han ser fram emot en varm och skön sommar.

Under veckan som kommer firar Israel sin 63:e födelsedag. Som självständig nation gjorde man ett uppehåll på ca 2 000 år med att fira landets födelsedag. 1948 fick man då äntligen och efter många bedrövelser åter utropa självständighet. Ett enkelt Mazel Tov, Happy Birthday och Grattis är på sin plats. Jag hade förmånen att befinna mej i Israel för några år sedan under detta firande. Fantastiskt. Jag glömmer aldrig min brors ansiktsuttryck den kvällen. Han hade dagarna innan vuxenvandrat på Valborgsmässoafton i Uppsala. Hade varit med om att hjälpa dussintals unga med sjukvård eller skjuts hem till föräldrarna. Han sa att kontrasten var det som slog honom mest. Från fylleslaget i Sverige till festen i Israel som firades intensivare men utan fylla, bråk och våldtäckter. Klockan två-tre på natten hörde vi fortfarande hur barnfamiljer var på väg hem från festivalområdet.

Bin Laden har dödats. Vad väntar med hämndaktioner från extrema organisationer runt om i vår civilicerade värld? Har tyvärr inte facit i hand ännu.

Upploppen runt om i den muslimska världen fortsätter. Vad kommer ut av dessa? Demokrati? Inte 100 % säkert. Så länge det finns liv finns det hopp även om det finns extrema och odemokratiska skuggor som tar allt fastare form och fason i spåren efter de olika diktaturernas fall.

Men, men. Sommaren verkar vara på väg och med den en välbehövlig och efterlängtad semester. Har i alla fall något att se fram emot med förväntan och glädje...