Allt är som vanligt men ändå inte

Sitter med en kopp kaffe och läser lite tidningar via nätet.

Det skakar och brakar fortfarande i den muslimska världen. Eller skall man hellre använda ordet, arabvärlden?

FN diskuterar nu sanktioner mot Libyens diktator.
I Tunisien dödas fortfarande folk i olika sammandrabbningar.
Osv, osv.

Samtidigt gör man olika slags försök att rikta bort blickarna mot något annat. Mer eller mindre som på beställning plockas kravet fram i FN:s säkerhetsråd att fördömma de så kallade olagliga Israeliska bosättningarna.

Samtidigt som USA:s veto blev en nyhet så blev den ändå en "ickenyhet". En och annan mediaperson eller politiker gapar och skriker lite, men det som sker i den arabisk-muslimska världen drog blickarna till sej. Med rätta. Av flera orsaker.

En orsak är att diktaturer faller som korthus. Många längtar efter demokratisk frihet, men kommer man att få det? Eller får man islamistisk diktatur än värre än det förra? Diktatorerna beordrar sina militära styrkor att skjuta skarpt mot de egna undersåtarna. Eller så gör man som i Saudiarabien när man börjar inse att den egna sitsen i maktens säte är på väg att kastas omkull. Man delar ut pengar SNABBT och MYCKET till befolkningen. Kommer det att räcka till för att gjuta olja på vågorna? Eller kommer även Saudiarabien att skakas att krav på demokrati? Jordanien är ett annat exempel. Man byter ut ministrar och regering mer eller mindre i ett försök att blidka folket.

Den andra orsaken till att blickarna snabbt vänds bort från den misslyckade "kuppen" i FN:s säkerhetsråd är, att man innerst inne vet att bosättningarnas legitimitet eller inte fortfarande är förhandlingsbar.
Vad menar jag?
Med hänvisning till de FN-resolutioner som upprättats ställs krav om förhandling om säkra och försvarbara gränser. Så länge PA vägrar förhandla utan bara ställer krav (som bortskämda barn) så kan man inte hävda olagligt eller inte.
Dessutom är det ingen Palestinsk stat utropad.
Dessutom är de gränslinjer man hänvisar till inte en definitiv gräns utan en vapenstilleståndslinje.
Dessutom har varken PA med Abbas i spetsen eller Hamas erkänt Israels rätt att existera. Man erkänner ATT Israel existerar, men inte hennes rätt ATT existera.

En tredje orsak är att alla vet att Israel är den enda demokratin i regionen och egentligen bör ställas fram som ett exempel att följa. Detta gör att omvärldens blickar just nu är mer riktade mot Israels grannar än mot Israel. Man vill eller vågar inte "bita i det sura äpplet" och erkänna att Israel trots sina brister är ett föredöme för regionen.

Sedan händer det saker som gör att allt ändå är som vanligt.

Hamas skjuter raketer mot civila Israeliska städer och byar.
Israelisk militär besvarar attackerna genom att beskjuta tunnlar och kända platser som tillhör Hamas.

Som tur är dödas ingen vid attackerna mot t.ex. Be'er-Sheva. Flera personer chockas och skadas samtidigt som bostadshus demoleras.
I Gaza uppges att en Hamasmedlem (terrorist) dödats och en handfull andra likar skadats.

Som sagt var. Allt är som vanligt men ändå inte...

Kaotiskt

Diktatur efter diktatur skakar.
Tunisien, Egypten, Libyen osv.

Det senaste jag läser om Tunisien är att samma demonstranter som ropar - ner med diktaturen nu också ropar - död åt judarna.

Kadaffi tappar greppet om Libyen samtidigt som greppet hårdnar. Motsägelsefullt? Ja, men sant.

Folk som flyr Libyen visar upp mobilfilmade situationer där människor i rader ligger kallblodigt avrättade med nackskott. Samtidigt som diplomater och militärer hoppar av diktatorns följe.

Mitt i allt detta verkar folk vara mer benägna att kritisera Israel för att den eller den produkten produceras av palestinska arbetare vid någon bosättning eller Kibbutz.

Israels utrikesminister Lieberman anklagas för apartheid av en Irländsk journalist som vill se honom arresterad. Samtidigt som vår egen Bildt anklagas för att mumla i skägget om diktatorer, diktaturer, demokratier, stabilitet samt, än det ena och än det andra. En Brittisk vadslagningsbyrå har haft vadslagning om när (inte om) Bildt tvingas avgå. Det blir väl som med fästingar, han biter sej kvar tills han sugit ut allt han kan av sitt ämbete.

Hamas passar på i all tysthet att arrestera frisörer. Män som klipper kvinnor. Män skall klippa män. Kvinnor skall klippa kvinnor. Allt i sharialagarnas namn. Vad gäller kvinnliga rökare som ertappas med denna vana offentligt så kommer dessa att riskera dödsstraff. Allt i sharialagarnas namn.

Som sagt var. Det är kaotiskt både här och där...

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/142489

Uppror och bojkott. Diktatur eller demokrati.

Land efter land i Mellanöstern och i Nordafrika går "man ur huse" för att bli av med diktaturen i respektive land. Nyhetsredaktioner över hela världen rapporterar. En del med fara för sina liv.
Jag tänker inte bara på den svenske journalisten som misshandlas och knivskars svårt i Egypten för någon vecka sedan. Jag tänker på den Amerikanska kvinnliga journalisten som under upploppen i Kairo skiljs från sitt team. När hon upptäcktes blev hon misshandlad och våldtagen av en grupp demonstranter (fredliga, eller?).

Egypten skakas och Mubarak flyr med pengar i madrassen och cancer i kroppen.
Tunisien skakas och både diktatorn själv och hans släktingar som skott sej på landet - folket omväxlande flyr eller försöker fly, arresteras och så vidare.

Jordaniens Kung byter ut hela regeringen med hopp om att demonstrationer och opposition skall lugna ner sej. Verkliga reformer, vad är det?

Libanons regering faller när Hizbollah hoppar av. Dessa hoppas inte på demokrati utan på en islamistisk shariastat.

I Libyen dödas det senaste dygnet närmare trettio - fyrtio personer under kravalliknande demonstrationer. Gadaffi tänker inte släppa taget ännu.

I Jemen och Baharain skakar det också.

Ändå så vänds inte svensken hat mot diktatorerna i dessa länder. Nej svenskars hat riktas oftare mot den enda demokratin i denna del av världen, Israel. Gärna om man kallar sej akademiker, journalist, författare eller har blivit "kändis" så verkar hatet mot "fel" land och statsskick.

En del människor tror inte på att det finns en "andlig" bakgrund. Som Bibelläsare tror jag att man inte kan räkna bort den faktorn.

I Esters Bok läser vi det tydligaste exemplet. Hamans hat mot en person leder till att ett helt folk riskerar att utplånas. Gissa vilket? Försök har gjorts gång på gång under historien. Hitler och nazisterna försökte genom det som kallas Förintelsen. Romarriket och senare Drottning Isabell genom deportation. Inte tänkt att döda alla judar utan att få dessa att upphöra som folk genom assimilering. Genom att förtrycka och frånta dessa människor deras möjlighet till uppehälle och försörjning hoppades man att folket skulle långsamt försvinna. Inte då. Någonstans finns det en bakomliggande ande av hat mot det "utvalda" folket. Samtidigt som det finns "någon" som bevarat det judiska folket under de årtusenden som man funnits som folk. Abrahams, Isaks och Jakobs Gud är inte overksam eller död...

Israel drabbas indirekt av revolterna i regionen.

Politisk och militär instabilitet uppstår. Väljer man en fredlig väg? Eller kommer man att rikta hatet och våldet mot det land som utmärker sej i området genom att inte vara diktatur och eller muslimskt?

Vad har detta med bojkott att göra?

Hamas bojkottar varor som förs in ifrån Israel. Ett par exempel är toalettpapper och möbler både för hem och kontor.

http://si-info.org/index.php?id=673

Varför gör man detta?

Vill man fortsätta få uppmärksamhet från omvärlden genom att skapa brist?
Eller hatar man Israel så mycket att man inte vill påminnas om att detta är ett fungerande land?
Eller vill man inte att folk skall få det så bra att man väljer att rikta hatet mot Hamas istället för emot Israelerna?

I dagsläget vet jag inte riktigt. En anledning kan faktiskt vara en kombination av dessa samt ett par tre anledningar ytterligare...

Kompositören

En av Greklands mest kända kompositörer går öppet ut med att han är Antisemit och Antiisraelit.

Hans uttalanden i Grekiska media är så grova att Greklands ambassadör i Israel skriver ett brev till Israels regering och tar avstånd ifrån "galningen".

Zionisterna (framförallt dom Amerikanska) ligger bakom den ekonomiska krisen runt om i världen och då speciellt den i Grekland, är ett av hans påståenden.

Zorba the Greek är den största filmen han skrivit musiken till.



http://www.jpost.com/JewishWorld/JewishNews/Article.aspx?id=208291

1930-tal förlåt, SD och 2011 var det

Katrineholm hamnar på den politiska kartan.

Isak Nygren (SD) heter mannen som gör påståenden vilka fäster staden på folks näthinnor.

Rasblandning skall undvikas eller helst inte förkomma alls.

Låter det bekant? Kanske kommer du och jag ihåg historielektionerna som handlar om Europa under 1930 och 1940 talet.

Sanningen kommer som det heter alltid fram, förr eller senare.

Jag hävdade under förra årets valrörelse i motsats till X-antal personer jag kommer i kontakt med att SD är inte ett gulligt parti som endast vill begränsa extrema islamisters invandring. Jag hävdade hela tiden att man inte endast skall lyssna till Åkessons officiella uttalanden. Man måste också lyssna in vad som inte sägs med ord. Det man som det heter: läser mellan raderna.

Under veckan som gått poppar ett sådant under valrörelsen outtalad åsikt upp till ytan. Inte från Åkesson själv, men från en av de politiskt aktiva ute i landet. Förbjud eller iaf undvik all rasblandning.

Så lät det runt om i Europa när nazismen hade sin glansperiod. En glans som snabbt solkades med blod och massmord i industriell skala. Förintelsen blev en naturlig och fruktansvärd förlängning av rasideologin.

Att vilja se en uppstramning av asylregler och anhöriginvandring innebär inte alltid att man hamnar i det nazivänliga diket. Jag håller med den som säger att jag inte vill importera kriminella eller terrorister. Men hur vet man vilka som inte är det? Vill eller vågar man skilja ut det? Vissa politiskt aktiva personer i Sverige klarar uppenbarligen inte av det.

Men uttalandet från Isak Nygren vänder sej inte endast emot "farliga" invandrare. Uttalandet riktar sej mot adopterade personer. Det vänder sej mot judar, zigenare (Romer) som under generationer och århundraden levt i Sverige.

De godtrogna och eller lättlurade personer som fattade ett dumt beslut under föregående hösts valperiod hoppas jag innerligt ser och förstår vad man släpat in i de politiska salarna runt om i vårt land. Bättring till nästa val tack... Jag vill sannerligen inte få tillbaks idéerna som präglade Europa under 1930 och 1940 tal.

Varför kan sådana här idéer om rasblandning och rasism få fäste?

Fruktan och rädsla tror jag personligen ligger bakom till stor del. Fruktan och rädsla för de som inte ser ut, säger, gör, tycker eller låter som jag gör. Fler ingredienser finns säkert bakom kulisserna. Jag har bara inte sett och förstått vilka dessa är ännu. Jag har teorier, men dessa är inte mogna och genomtänkta nog för att uttalas ännu.

SD påstår sej vara ett parti som vill återupprätta de svenska och kristna ideologierna (idealen) igen. Att man inte är speciellt Bibelkunniga glömmer man bort inom SD. T.ex. kan vi läsa i 2:a Mosebokens 22:a kapitel och i den 21:a versen: En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka.
Så mycket är den kunskapen värd inom SD...


http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=247617

Vad kommer istället

Tidning efter tidning, TV, Radio, politiker, bloggare mm jublar av lyriskhet över "festen i Egypten".

Att diktator Mubarak tvingas avgå är å ena sidan värt att fira.

Å andra sidan undrar jag. Vad kommer istället?

Här i Sverige som räknas till "vodka bältet" brukar uppsluppen fest leda till svår baksmälla dagen eller t.o.m. dagarna efter.

Vad kommer istället för Egypten?

Tyvärr har inte demokratiska värden, processer eller erfarenheter varit en framträdande del av de arabiska och eller muslimska ländernas framtoning och politik. Inte ens Egypten som av en del kallats "ett slags demokrati" har den erfarenheten.

Ett antal politiska partier finns i landet, Ja.
Men är dessa partier verkligen intresserade av politisk frihet och demokratiska värderingar så som dom ses i bl.a. Sverige?

Muslimska Brödraskapet (MB) är troligen bara intresserade av ett slags demokrati. När "vi" kommer till makten gör "vi" som vi vill och avskaffar demokratin.

Tyvärr är det en överhängande fara att om MB kommer till makten att SHARIA införs och eller efterlevs. Sharia är strikta muslimska lagar som reglerar kvinnors skyldigheter och männens rättigheter. Inte tvärtom.
Jag är ingen vän av homosexuell livsstil, men att acceptera sharias svar på den livsstilen är jag starkt emot. Hängning, stening, halshuggning eller i bästa fall bara fängelse med tortyr och misshandel för den som vill leva ut detta.
Religionsfriheten enligt sharia gäller bara åt ett håll. Du har din fulla frihet att konvertera TILL islam. Men att konvertera FRÅN islam är förenat med dödsstraff.
Kvinnors frigörelse och rätt till att arbeta utanför hemmet och eller att skaffa akademisk utbildning kommer att strypas helt eller nästan helt.
Religions, åsikts och yttrandefrihet är enkelriktad enligt sharia. Ingen kritik av islam som religion och ingen kritik av ledarskapet i landet som infört detta.

Kommer den nyvunna friheten för Egypten att leda till verklig frihet?
Eller kommer Egypten att "hamna ur askan i elden"?

Många kastar sten på Israel. Israel är dock en fungerande demokrati.

Sverige har en 4 % spärr till Riksdagen. Israel har 2 % till Knesset.
I Israel har kvinnor och män samma rättigheter och skyldigheter.
Homosexuella lever med LAGENS SKYDD och har samma eller liknande fri och rättigheter som man har i Sverige.
I Israel har man religions, åsikts och yttrandefrihet.

Detta var bara några exempel. Kommer Egypten att slå in på samma väg som Israel valde för dryga 60 år sedan. Med fulla demokratiska rätts och skyldigheter? Eller kommer man att följa Irans väg bort från demokratiska värderingar och friheter?

Bort

Bort med Israel skanderas i Iran.

Den käre Mahmud i Teheran hävdar att Israel inte har någon framtid i det Mellanöstern som är på väg att framträda.

Detta innebär att Iran vill radera ett land ifrån kartan. Detta hot ges utrymme gång på gång utan att västvärlden vet vad den vill eller vågar säga.

Den enda demokratin i Mellanöstern hotas återigen när man firar 32 år av islamistisk revolution i Iran...

http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4027133,00.html

Ålder

Jag åldras visst. Idag räknar jag in ytterligare en födelsedag.

Första gratulationen kom strax före kl sex i morse. En av mina morgonpigga bröder ringer glatt och säger grattis. Undrar vad jag gjort för ont...

Hur gammalt är jag egentligen? En av min systers söner undrade via Facebook hur det var att bygga pyramiderna i Egypten... Tack för den "snorunge". Trettio år yngre bara.

Vad ska man säga? Man är inte äldre än man känner sej. Idag kände jag mej som 87 under vissa stunder. Speciellt innan första kaffet var drucket på jobbet.

Ja ja. Jag är ju ändå knappt hälften så gammal som jag tänker bli...

Föregångsland

Sätter mej och läser lite nyheter på nätet.

Israel är ett föregångsland när det gäller "grön energi" och utveckling av sådan.

Från svensk medias sida är det ofta tyst om sådant. Att Sverige sänder delegationer med hög affärs och vetenskaplig status nu och då passerar med ignorans.

Däremot länder som Kina åker till Israel för att studera forskning och utveckling av elbilar. Detta trots att Israel inte har några bilfabriker eller äger bilmärken/fabriker världen över.

Ett projekt som är på experimentstadiet vilket nu utökas är elproduktion av biltrafik. En teststräcka har varit utrustad med elproducerande utrustning. Man nästintill tiodubblar denna sträcka nu till ca 1 km. Beräkningar visar att man skall kunna leverera tillräckligt med ström genom denna vägsträcka för att försörja 200 hushåll med elektricitet. Återstår att se om kalkylerna och verklighet överensstämmer med varandra.

Sol har man som bekant överskott av. Man bygger främst i Negevöknen spännande solkraftverk.

Visar det sej att försörjningen av naturgas från Egypten äventyras behöver Israel varje form av inovativa och genomförbara energiprojekt för att försörja landets behov av främst el. Beräkningar säger att varannan bil som säljs i Israel om mindre än fem år kan vara en elbil.

Israel är sålunda ett föregångsland och inte den skurkstat som en och annan svensk skribent hävdar...





http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4010302,00.html

Solen har fläckar

Man brukar säga att solen har sina fläckar. Det verkar också som om Carl Bildt har sina ljusa stunder han med.

Lyssnar på nyheterna och Carl Bildt intervjuas i TV.

Han påpekar gång på gång. Det viktiga är inte att Mubarak försvinner nu. Det viktiga är hur hans efterträdare på presidentposten väljs och om Egypten går mot en demokratisk process eller inte.

Jag är böjd att hålla med honom.

Det är viktigt för regionen vad som sker i Egypten och hur det sker.

Mats Tunehag tar på Världen Idags ledarsida upp ett liknande resonemang. Han nöjer sej inte bara med att kommentera Egypten utan även ett annat viktigt och mäktigt land i regionen, nämligen Syrien. Vad kommer att hända där?

Det värsta som kan hända i regionen är om starka islamistiska krafter tar över styret i olika länder. Frågan om fred eller krig med Israel kommer att aktualiseras. Krig eller fred mellan olika arabländer kommer också att aktualiseras. Kommer motsättningar inom länder att leda till inbördeskrig eller sätter man sej gemensamt för att ta respektive land mot en ljusnande framtid? Sharialagar eller inte?

Jag skrev i mitt förra blogginlägg. Be och hoppas. Jag står fast vid det uttalandet.

Kaos

Det är väl en enkel och passande beskrivning av Mellanöstern just nu. Inte bara där utan på den Afrikanska kontinenten också.

Det skakar och brakar i den muslimska världen. Regeringar faller. Presidenter och eller diktatorer avgår eller flyr för sina liv. Tunisien, Egypten, Jemen, Libanon, Jordanien. Hur länge skall jag fortsätta att räkna upp länder?

Vänder vi blickarna mot Mellanösternregionen så framstår Israel som den enda lugna platsen just nu.

Frågan är vad som kommer istället?

Om man inte har en tradition eller vana av demokrati. Vad kommer istället?
Kommer Egyptens Mubarak att tillåtas sitta mandatperioden ut? Då finns det en chans att flera seriösa kandidater till en demokratisk ledning av landet kommer upp till ytan.
Om Egyptierna inte har ro att invänta detta, vad kommer då? Muslimska Brödraskapet som vill införa sharialagar och gärna bryter ingångna fredsavtal med Israel, kommer dom till makten och hur fredligt blir Mellanöstern i så fall?

Hur går det med Libanon och Iranskt styrda Hizbollah?
Kommer Libanon att tillåtas få chansen till verklig demokrati, eller blir det ännu en extrem islamistisk stat av landet?

Jordanien då? Kommer kungen att tillåtas sitta kvar eller gå i Exil?
Kommer fredsavtalen med Israel att tillåtas bestå?

När det gäller Mellanöstern måste man troligtvis BE och HOPPAS under den närmaste tiden. I dagsläget verkar hela den muslimska världen vara både upp-o-ner och fram-o-tillbaka.