Sverige har som tradition att försvara tre grundläggande Mänskliga Rättigheter. Åsiktsfriheten, yttrandefriheten samt religionsfriheten. Med handen på hjärtat kan man kanske ifrågasätta att så är fallet i verkligheten.
Vad gäller åsiktsfrihet så kan jag nämna ett par, tre exempel där svenskar helst skall ha en och samma åsikt. Om man har en annan än den av massmedia så fördöms man å det grövsta. Det gäller abort, den globala uppvärmningen, HBT frågor, Israel - Palestina, religiös tillhörighet (privat eller offentlig) för att nämna några saker.
När det gäller yttrandefrihet så talar vi om ungefär samma ämnen. Gud nåde dej om du säger något om dessa ämnen offentligt. I bästa fall blir du bara anklagad som fridsstörare om du inte säger något som sammanfaller med den vedertagna åsikten. Man får helt enkelt inte säga att kejsaren är naken om man nu uppfattar det på så vis.
När vi talar religionsfrihet så gäller också ungefär samma ämnen och eller förhållningssätt. Du klassas som högerextrem om du är för Israel, mot abort, säger att HBT livsstil är synd osv. Men ändå så skall religionsfriheten gälla, eller? Jag håller med om att man inte bör eller skall uppmana till mord på homosexuella, men att slå knut på sej själv och att inte få säga att Bibeln eller Koranen kallar det synd är fel.
Nu skrivs det om en gammal trossats i ett debattinlägg i DN. Omskärelse av små pojkar och könsstympning av flickor jämställs.
Man för fram argument om barnkonventioner och liknande. Man jämför med fiktiva religioner om att skära bort öronsnibbar. Till syvende och sist är det skillnad mellan manlig och kvinnlig omskärelse. För pojkar/män så är skillnaderna i sexlivet inom den så kallade felmarginalen för omskuren eller inte. När det gäller flickor så finns inga argument vare sej religions eller hälsoaspekt som talar för. Det mesta talar snarare emot. Män och pojkar behöver inte frukta smärta i samband med första samlaget om de är eller inte är omskurna. För flickor innebär det våldtäcktsliknande smärtor och upplevelser. Bevisade hälsoproblem osv. Ingen religiös skrift talar vad jag känner till om kvinnlig omskärelse. Den figurerar däremot inom traditioner (muntlig eller enbart vedertagna).
Sätten att gå till väga skiljer sej också. I Sverige där debatten pågår sker majoriteten inom sjukvården eller av sjukvårdskunnig personal. Med anti-inflammatoriska medel, kirurgiska instrument osv. Den kvinnliga dito kan ske på ett smutsigt jordgolv, med ett rakblad eller stenskärva som verktyg. Den syftar också till att begränsa kvinnors/flickors sexualitet.
Jag skummar igenom en artikel om en väl genomförd medicinsk studie genomförd i Danmark. Den motsäger till viss del eller helt den svenska debatt artikeln. Läser man sedan namnen på personerna som skriver under debattartikeln iDN så klarnar bilden radikalt.
Tännsjö och Sturmark borgar mer för hat mot religions utövning än om omsorg för små pojkars personliga integritet...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar