I den lilla byn Långared utanför Alingsås mördas två personer i sjuttioårsåldern.
Den lilla bondgården ligger med utsikt över sjön Anten. Korna går och betar i hagarna invid husen. Den lilla grusvägen som går förbi huset används mest av de boende. Sällan eller aldrig av personer som inte har ärende utmed denna.
I en av byggnaderna på gården hittar en av grannarna den döde mannen. Hans hustru hittas strax därefter av polisen inne i huset. Paret var välkända i den lilla byn. Jag har svårt att tro att någon av dom som bor i byn någonsin haft något ont att säga om paret. Grannen till de mördade paret (som hittade mannen) är en nära släkting till undertecknad.
Mina föräldrar känner familjen sedan 1950-tal. En av döttrarna är jämngammal med undertecknad, endast någon vecka skiljer oss åt. En av de andra jämngammal med en av mina bröder. Jag hälsade på mannen senast i somras, när vi träffas helt hastigt. Som vanligt var han ett enda stort leende.
När man läser om dylika händelser någon annan stans. Så berör det inte speciellt starkt. Man blir/är medveten om det fruktansvärda, ja. Men skakas i hjärtegrunden gör man inte. Nu har det gått någon timma sedan jag fick beskedet. Jag måste säga att jag fortfarande skakar. Samtidigt som jag känner en tomhet.
Pratar med min mamma på telefon. Jag hör hur uppriven hon är. Tror inte att hon sover många timmar eller minuter inatt.
En olycka är en olycka. Men detta är något helt annat.
Uppdatering
Enligt den lokala tidningen har man nu under torsdagen gått ut med namnen på paret som mördats. Herr och fru Antby.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar