Jag tänker låta en debattartikel i tidningen Dagen bli mitt inlägg idag.
Länken tar dej till hela inlägget. Här följer ett par smakprov.
Israels kritiker anklagar ofta staten för att praktisera apartheidpolitik gentemot de palestinska araberna. Men tål detta påstående en kritisk granskning?
De israeliska araberna har israeliskt medborgarskap och rösträtt; det finns ”arabiska” politiska partier. För närvarande finns tio arabiska ledamöter i Israels Knesset (riksdag). De deltar i utskott, även. högt säkerhetsklassade sådana, och har haft regeringsposter. Vissa arabiska ledamöter stöder öppet den palestinska administrationens (PA) politik, upprätthåller kontakter med ”fientliga” arabstater och kan till och med förorda Israels upplösning. På samma sätt är araberna representerade också inom lokal kommunalpolitik.
Det har aldrig funnits olika dricksvattenfontäner för araber och judar i Israel. Araber behöver inte sitta längst bak i bussar eller på Jerusalems spårvagnar. Diskriminering på basis av ras och religion är förbjuden enligt israelisk lag.
Man skulle kunna fortsätta, men faktum kvarstår: Anklagelsen om apartheid är en ondskefull lögn. Om det handlade om apartheid, skulle de israeliska ”palestinska” araberna inte äga några av de rättigheter de har - till och med i högre grad än i någon arabisk stat.
Det faktum att PA-områdenas arabiska medborgare (i likhet med Israels judiska!) får stå ut med de svårigheter som skapas på grund av israeliska säkerhetsåtgärder, är en direkt följd av PA:s fortsatta krigstillstånd och uppmuntran till terrorism. Säkerhetsåtgärder - tyvärr, men de är inte några bevis på apartheid.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar