Tonen höjs

Tonen höjs i debatten om ett ensidigt utropande av en fiktiv stat, Palestina.

I Ynetnews beskriver en artikel att PA och dess ledare Abbas inte kan tänkas att släppa tanken på ett ensidigt utropande. Utan föregående förhandlingar om villkor, överenskommelser, fredsavtal, gränsdragningar mm. Man vägrar envist och konsekvent att acceptera att USA tänker använda sin vetorätt. Man vägrar envist och konsekvent att sätta sej vid förhandlingsbordet med Israel. Istället väljer man att bete sej som ett bortskämt barn. Man tjurar, gruffar, gnäller och bråkar tills storebror, storasyster, föräldrar eller vem det nu är som inte ger dom allt på silverfat ger upp.

I lördags togs situationen upp i DN på ledarsidan. Skadlig plakatpolitik heter den. Man tar bl.a. upp Palestiniernas krav och vissa svenska förespråkande för ett erkännande. Man pekar i ledaren på att vissa krav som svenska och palestinska förespråkare använder sej av inte alls är uppfyllda. Man pekar på Hamas vägran att erkänna Israels rätt att existera. Man pekar på faktum att det inte finns fastställda gränser eller att Jerusalems status som huvudstad för två länder är fastställd. Man pekar också på det faktum att PLO redan har erkänt att det krävs förhandlingar för att uppnå hägrande mål. Både PLO och framför allt Hamas som styr Gaza väljer att undvika eller helt vägra att sitta ner vid förhandlingsbordet med Israel på andra sidan bordet.

Ett riktigt lågvattenmärke står Ahlin och Jämtin (S) för i söndagsupplagan av SVD.
Man rent av ljuger när man påstår att Israel ensidigt vägrar delta i fredsförhandlingar. Faktum är att det snarare är tvärtom, att palestinska företrädare vägrar delta i fredsförhandlingar. Att Israel vägrar delta i samtal där det ensidigt kräva att Israel gör eftergifter och avsäger sej rätten att komma med något slags motkrav på den palestinska sidan är förståeligt. Det är inte frågan om förhandlingar då. Utan handlar om att erkänna en kravlista. (Känns mönstret igen? Hitler använde sej av den taktiken och lär villigt och glatt ut den till Haj Amin, stormuftin i exil som utnyttjade den till fullo redan på 1930-40-tal i Europa och i Brittiska Palestinamandatet).

Per Gahrton går tidigare under förra veckan ut och kräver oresonligt sanktioner mot Israel.

Uri Rothman vid Israels ambassad i Sverige går snabbt i replik och frågar Gahrton om han inte glömmer ordet FRED.

Bloggare efter bloggare ställer både Jämtin, Gahrton och Abbas mot väggen. Andra till deras försvar. Skall jag ta upp varje inlägg som gjorts i bloggosfären skulle detta inlägg bli kilometerlångt.

Nu till en helt annan sak.

Regeringen avsätter äntligen pengar till säkerhetsåtgärder och skydd för en av Sveriges sedan länge utsatta minoriteter, judarna i Sverige. De Judiska Församlingarna skall få dela på blygsamma 4 miljoner till säkerhetshöjande åtgärder. Ett belopp om säkert det tre eller fyrdubbla hade utan problem kunna motiveras för detta. Men, bättre än inget är denna summa.





Ynetnews

DN 1

SVD

DN 2

DN 3

SVD 2