Olika synvinkel ibland

Sätter mej framför datorn igen. Tittar runt lite bland tidningar och lite annat smått och gott.

Hundratusentals protesterar i Tel Aviv mot Israels regering heter det i rubrik efter rubrik. Inte mot regimen på samma sätt som inom den arabisk/muslimska sfären. Man möter inte heller samma motstånd från regeringen som man gjort i Israels grannländer. Ja, inte ens på samma sätt som i Europa. Dom s.k. ICKEMANIFESTATIONERNA leder till våld från regeringar och regenter i Europa. I den arabisk/muslimska delen av världen där innevånare kräver reformer möts man av regimernas dödliga våld. I Israel möts man av erbjudanden om debatter, reformer mm.

Att regimen och demonstranterna i Israel också har olika syn på div saker är naturligt. Jag hittar inte just nu för redogörelsen/artikeln i all hast men drar mej till minnes ett par saker.
Man klagar på höjda levnadsomkostnader. Motargumentet jag hörde var att man personer på arbetsmarknaden faktiskt har en frånvaro på arbetet som är mellan 10 och 20 % högre än i Sverige. Ett svar en debattör ger demonstranterna är att faktiskt masa sej iväg till jobbet.
Man klagar på höga boendekostnader i populära bostadsområden i Tel Aviv. Några av dom som klagar tillhör kategorin av inkomsttagare som faktiskt drar ner medelinkomsten i landet.
Man klagar på höga kostnader för boenden i populära delar av Tel Aviv. Varför inte bosätta sej i förorten istället? Bussar/kollektivtrafiken är minst lika utbyggd och effektiv som i Stockholm eller Göteborg.

Nu bor inte jag i Israel så alla detaljer och argument känner jag inte till. Men ifrån den svenska horisonten sett förstår jag att det är mestadels personer på den vänstra halvan av den politiska skalan som tältar i Tel Aviv. Många skall tillhöra den s.k. gruppen av kulturarbetare. Vilket kan vara en orsak till de lägre inkomsterna, men också en orsak till att man demonstrerar mot regeringen. Eftersom den står till höger om kommunismen. Dvs allt den gör och inte gör är i alla lägen fel eftersom den är fel oavsett vad den gör och inte gör.

En annan sak som fångar min uppmärksamhet är hur olika vi ser på ett erkännande av en icke existerande Palestinsk stat.

Den f.d. professorn Ove Bring kommer till Abbas hjälp och redogör, argumenterar och som jag uppfattar det, kräver ett erkännande av en Palestinsk stat.

Frågan är var och vem leder staten? Eftersom man inte har kommit överens om gränser eller är överens inom den Palestinska sidan om hur eller vem som skall leda Palestina. En annan fråga är om staten kan erkännas utifrån FN stadgarna då man inte frångår principen om att Israel skall utplånas. Hamas som f.n. styr Gaza vill inte nöja sej med att utrota Israel som land, stat, nation utan vill fortsätta med utrotandet av judar varhelst dom befinner sej när Israel raderats från kartan. Alltså, Palestina som stat kan inte erkännas av FN eftersom FN:s stadgar säger att inget land skall raderas ut på bekostnad av ett annat.

En annan debattör som jag behandlat i ett tidigare inlägg var Per Gahrton som får ett snabbt svar av Uri Rothman.

Där Gahrtons argumentation handlar om folkrättsbrott och inte om fred vilket Rothman påpekar. Även en total avsaknad om relevans och konkreta exempel kommer fram i Gahrtons retorik. Svepande formuleringar , men inga konkreta exempel. Kan det bero på att Israel varje gång man utsätts för rättfärdig kritik genomför undersökningar samt genomför åtgärder för att förhindra en upprepning? Kan det också vara så att Gahrton riskerar att få Hamas och/eller Fatahs folkrättsbrott skrivna på näsan om han blir konkret? Att som Gahrtons vänner i Gaza näst intill dagligen överösa CIVILA Israeler med granat och raketbeskjutning är väl ett folkrättsbrott om något.

DN själv skriver om plakatpolitiken på ledarsidan i går lördag. Man går tydligt i polemik med Ove Bring bl.a. och pekar på det faktum att ingen sida är helt perfekt. Och det är dom inte. Men att som Bring och Gahrton endast lägga skulden på den ena parten ger en snedvridning som är osund och skadlig.

Jan Björklund och Birgitta Ohlsson skriver i Expressen tydligt om vad eller var Folkpartiet står i frågan.
En sak man skriver är:
Vi i Folkpartiet menar att en ensidigt utropad stat är fel väg att gå för att nå fred och en hållbar tvåstatslösning i regionen. Det uppnås bara genom fredsavtal mellan parterna efter förhandling och kan inte kommenderas fram av omvärlden.

Jan och Birgitta uttrycker att det inte finns enkla lösningar i konflikten. Inte heller att det bara är den ena parten som skall göra eftergifter utan båda sidor måste klara av att göra eftergifter.

Dom avslutar med följande citat:
Vi i Folkpartiet tog som ett av de första partierna i Västeuropa ställning för en tvåstatslösning där Israel kan leva i fred och säkerhet och där en palestinsk stat bildas på Västbanken och Gazaremsan. Frågan som nu ska av­göras handlar inte om ett ja eller nej till en palestinsk nationalstat, utan om en sådan stat ska utropas före eller efter det finns ett fredsavtal med Israel. En fredlig tvåstatslösning byggs genom ett fredsavtal, inte genom att FN väljer sida i konflikten.

Man betonar fred på lika villkor. Inte på den befintliga statens upphörda existens, vilket Hamas kräver.

En f.d. FN anställd (Bengt Andersson) talar ut i tidningen Dagen.

Hans artikel heter: Ingen väg till fred och stabilitet.

Han hänvisar till olika opinionsundersökningar vilka pekar på att en palestinsk stat idag vore en mardröm för Israel (och FN samt alla enskilda demokratiska länder).

2 av 3 palestinier ser bara en tvåstatslösning som ett delmål, att Israel raderas från kartan.
3 av 4 palestinier förnekar Jerusalems 3000 åriga historia och det judiska templets existens.
9 av 10 palestinier vill inte dela Jerusalem. Man vill ha HELA Jerusalem.
3 av 4 palestinier anser att det är rätt och rättfärdigt att döda judar var helst man stöter på dom.
1 av 2 tycker det är OK att lära barnen i skolan (under skoltid alltså) att sjunga hatsånger riktade mot judar i allmänhet, men framför allt mot Israel.

Ja, gode Gud. Det blir allt tydligare att Israel och Jerusalem, ja hela Mellanöstern behöver omvärldens förböner. Inte att vi deltar i uppskruvad hatretorik.




http://www.dn.se/debatt/sverige-maste-erkanna-palestina-som-egen-stat

http://www.dn.se/debatt/dags-att-sverige-reagerar-mot-israels-folkrattsbrott

http://www.dn.se/debatt/per-gahrton-glommer-ordet-fred

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/skadlig-plakatpolitik

http://www.expressen.se/debatt/1.2546403/jan-bjorklund-och-birgitta-ohlsson-darfor-bor-eu-inte-erkanna-palestina

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=272826