En vän/bekant till mej har sagt upp all vidare bekantskap med ett par gemensamma bekanta. Han frågar lite försynt: är jag mesig, eller? Det är verkligen inte mesigt gjort, utan modigt.
Denne vän/bekante är en på gränsen till blyg, mjuk, sympatisk och behaglig person. Tyvärr har det kanske gjort att han har utnyttjats socialt av några gemensamma bekanta. Jag trivs att ha med honom att göra. Inte för att vi delar samma intressen. Utan mer för att han inte är den framfusige som alltid i alla sammanhang älskar att höra sin röst och sin åsikt (på andras bekostnad) utan hellre samtalar och vädrar olika åsikter.
Efter förra veckans vansinnesdåd i Norge fick han så nog.
Han umgicks ända till för någon dag sedan regelbundet med våra gemensamma bekanta. Och när dessa istället för att uttrycka bestörtning över vad som skett, snarare hyllade vansinnesdåden så sa han tack och adjö.
Han har uthärdat många monologer från i första hand en av dessa bekanta. Monologer om ibland de mest bisarra konspirationsteorier (som involverar SÄPO, muslimer, Olof Palme mm) till hyllningstal av SD och deras hetsjakt mot invandrare. Jag ryker själv i luven med denna person för en tid sedan. Jag höll inte med om dennes åsikter om en viss person och organisation. Vi träffas oregelbundet och sällan, men har kontakt via Facebook t.ex. Jag blev nästan förvånad över att denne person inte blockat mej där ännu (men den som lever han får se och vill denna personen blocka mej där, varsågod). Vid omvalet till Landstinget som skett i Västra Götaland träffar vi på varandra utanför vallokalen. Han vänder sej om för att slippa hälsa eller tala med mej. Troligen eftersom han står tillsammans med några officiella valarbetare för SD.
Denna person har inte arbetat på jag vet inte hur många år. Felet lär ligga hos det övriga samhället (inte hos den personen ifråga) eftersom samhället i övrigt är uppbyggt kring normalt arbeta dagtid och sova nattetid. (Det är en orsak till att vi sällan träffas/umgås. Jag arbetar dagtid och går normalt och lägger mej ungefär samtidigt som dessa bekanta funderar på att äta det dom kallar för lunch). Därför hindras denna person från att ges möjlighet att arbeta. Det är samhällets fel att personen ifråga inte heller kan vidareutbilda sej. Det som denna person anser inte skall behöva ta mer än tre till sex månader att lära, tar svindlande fem eller sex terminer av studier på Högskola/Universitet.
Eftersom personen ifråga är en synnerligen intelligent person och kombinerar detta med ett visst mått av kontrollbehov samt en smula okontrollerbart behov av att ifrågasätta allt och alla andra. Så har det lett till att den mjuke härlige några år yngre mannen som nu avsagt sej vidare umgänge fram till nyligen låtit sej hunsas av vår gemensamma bekantskap. Fram till nu...
Den mycket modige men lågmälde och sympatiska mannen (som jag fortfarande räknar som vän) har pga sitt beslut tvingats att byta telefonnummer eftersom dessa hans f.d. vänner ringt när som helst under dygnet (troligen mest på nätterna när dom själva är vakna) för att avkräva argument och förklaringar till det uppsagda umgänget.
Mod är inte alltid de uppenbara hjältedåden som skapar rubriker. Mod kan vara att säga till den man tror är en vän: Nu är det nog, gränsen för vad som är sunt och osunt är passerad. Tack och adjö.
Själv har jag några dagar semester kvar. Blir lite sent ikväll, men behöver inte ställa klockan imorgon...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar