Pinsamt

En pinsam tystnad eller en pinsam men högljudd rapportering?

När Israel firar "självständighetsförklaringen" och bildandet av staten Israel var det tyst, Tystare och TYSTAST i svenska media. Endast som någon liten notis skriver man om Israels 63-årsdag. Men helst inte positivt utan man hänvisar till "nakba" (hur det nu stavas på svenska).

Nu firar/sörjer man bland dom som kallas palestinier nakba eller katastrofen som det skall betyda.

Man vill inte se staten Israel som något positivt. All skuld och kritik på judarna, vilket känns igen från historialektionerna (borde göra, man tvingas leta fram sanningen själv).

Jag har sagt det förut. Jag håller med om att det är en militär katastrof och en bildlig spark där det gör som mest ont.

5-6 arabiska arméer beväpnade med 1940-talets mest avancerade vapen kan inte utplåna ett land som bara är 24 timmar gammalt.
Dessutom utrustat med gamla eller hemmagjorda vapen.
Ett land som inte kan ställa upp en reguljär armé utan alla som kan (ung som gammal, man och kvinna) hjälper till med de knapphändiga resurser man har tillgång till.

I Sverige lyfter man idag inte på hatten för att hedra MIRAKLET som gör att Israel inte bara överlevde sina första skälvande månader utan som existerar och blomstrar.

Nej Svensk media och "förståsejpåare" lyfter hellre på hatten och stämmer in i "nakba" katastrofkören.

Jätte tråkigt det som sker just nu i Jerusalem. En tonårspojk dödas. Av vem eller vilka är ännu oklart eftersom Israel skjuter enbart med s.k. gummikulor vilka inte dödar och pojken skjuts med skarp ammunition.

Gissa vilket som får störst rubriker i Sverige? Att hundratusentals Israeler firar på gator och torg med sång och dans, eller att några hundra palestinier startar kravaller och stenkastning?

Ibland måste jag erkänna att jag är ledsen över att vara svensk...