Allt är som vanligt men ändå inte

Sitter med en kopp kaffe och läser lite tidningar via nätet.

Det skakar och brakar fortfarande i den muslimska världen. Eller skall man hellre använda ordet, arabvärlden?

FN diskuterar nu sanktioner mot Libyens diktator.
I Tunisien dödas fortfarande folk i olika sammandrabbningar.
Osv, osv.

Samtidigt gör man olika slags försök att rikta bort blickarna mot något annat. Mer eller mindre som på beställning plockas kravet fram i FN:s säkerhetsråd att fördömma de så kallade olagliga Israeliska bosättningarna.

Samtidigt som USA:s veto blev en nyhet så blev den ändå en "ickenyhet". En och annan mediaperson eller politiker gapar och skriker lite, men det som sker i den arabisk-muslimska världen drog blickarna till sej. Med rätta. Av flera orsaker.

En orsak är att diktaturer faller som korthus. Många längtar efter demokratisk frihet, men kommer man att få det? Eller får man islamistisk diktatur än värre än det förra? Diktatorerna beordrar sina militära styrkor att skjuta skarpt mot de egna undersåtarna. Eller så gör man som i Saudiarabien när man börjar inse att den egna sitsen i maktens säte är på väg att kastas omkull. Man delar ut pengar SNABBT och MYCKET till befolkningen. Kommer det att räcka till för att gjuta olja på vågorna? Eller kommer även Saudiarabien att skakas att krav på demokrati? Jordanien är ett annat exempel. Man byter ut ministrar och regering mer eller mindre i ett försök att blidka folket.

Den andra orsaken till att blickarna snabbt vänds bort från den misslyckade "kuppen" i FN:s säkerhetsråd är, att man innerst inne vet att bosättningarnas legitimitet eller inte fortfarande är förhandlingsbar.
Vad menar jag?
Med hänvisning till de FN-resolutioner som upprättats ställs krav om förhandling om säkra och försvarbara gränser. Så länge PA vägrar förhandla utan bara ställer krav (som bortskämda barn) så kan man inte hävda olagligt eller inte.
Dessutom är det ingen Palestinsk stat utropad.
Dessutom är de gränslinjer man hänvisar till inte en definitiv gräns utan en vapenstilleståndslinje.
Dessutom har varken PA med Abbas i spetsen eller Hamas erkänt Israels rätt att existera. Man erkänner ATT Israel existerar, men inte hennes rätt ATT existera.

En tredje orsak är att alla vet att Israel är den enda demokratin i regionen och egentligen bör ställas fram som ett exempel att följa. Detta gör att omvärldens blickar just nu är mer riktade mot Israels grannar än mot Israel. Man vill eller vågar inte "bita i det sura äpplet" och erkänna att Israel trots sina brister är ett föredöme för regionen.

Sedan händer det saker som gör att allt ändå är som vanligt.

Hamas skjuter raketer mot civila Israeliska städer och byar.
Israelisk militär besvarar attackerna genom att beskjuta tunnlar och kända platser som tillhör Hamas.

Som tur är dödas ingen vid attackerna mot t.ex. Be'er-Sheva. Flera personer chockas och skadas samtidigt som bostadshus demoleras.
I Gaza uppges att en Hamasmedlem (terrorist) dödats och en handfull andra likar skadats.

Som sagt var. Allt är som vanligt men ändå inte...