Gilad varför dröjer du

Den frågan ställer jag inte till Gilad utan till hans kinappare. Nu har man till och mage att producera en provocerande tecknad film om Gilad Schalit. Man säger i filmen att man hellre dödar Gilad än släpper honom levande om man inte får som man vill.

ALDRIG frågas det vad Israel vill.


http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=210337

Ser i olika tidningar att TT meddelar att Abbas vänder sej till Obama med kravet "sätt press på Israel". Att TT helt glömmer att berätta att Abbas inte vill förhandla med Israel direkt nämns inte. Fred I Mellanöstern tar upp detta. TT nämner inte att de Palestinska företrädarna gång på gång vägrar skriva under fredsavtal med Israel. Varken Arafat, Abbas eller härskarna i Gaza vill göra det.

Varför?

Man vill inte ha fred med Israel. Man vill ha varje kvadratmeter land mellan Jordanfloden och Medelhavet och det skall vara "judenrein". Då kan man inte skriva fredsavtal eftersom man vill utrota dom som bor där...

http://fredimellanostern.wordpress.com/2010/04/25/palestinierna-avvisar-direkta-fredsforhandlingar-och-fardplanen-%e2%80%93-igen/

Punktskatter och verklighetsflykt

Det är inte bara i Sverige vissa grupper vill höja skatterna. Läser i Ynetnews om hur Hamas gör det som det rödgröna svenska regeringsalternativet vill göra, man höjer skatterna.

I artikeln säger en person (Gazabo) till Ynetnews att Hamas inför punktskatt på cigaretter i Gaza. Den troligaste orsaken är att Hamas har ekonomiska problem. Man konfiskerar helt enkelt rökverken vid de olika försäljningsplatserna tills försäljaren betalat den nya skatten. Nu är jag inte vän av rökning, men Hamas snabbinsats och metod har nog inte sin grund i hälsoskäl utan i ekonomi som det var sagt.

Man beslagtar också värktabletten Tramadol. 2 miljoner tabletter skall ha bränts upp. Tabletten som i många länder är fullt laglig (ofta receptbelagd) används enligt artikeln som ett slags verklighetsflykt. Tabletten har i Gaza använts överdoserad vilket dämpar bland annat oro och ångest inför vardagen.

Enligt artikeln skyller de intervjuade den svåra situationen på dom styrande i Gaza, Hamas. Inte på Israelerna. Israel hade inte gått in i Gaza om det inte var för Hamasstyrets agerande. Israel hade inte gjort inskränkningar i varors eller människors rörlighet över gränsen om det inte hade orsakats av Hamas. Jag förstår Israel. Om jag hjälper dej eller gör detta, för att underlätta din vardag och ditt stora och översvallande tack blir kassamraketer mot min familj och mitt hem eller att du skjuter på mej när jag ger dej hjälpen. Jag skulle precis som Israel gjort tröttna på ditt sätt att säga tack. Hamas håller den kidnappade Gilad Schalit fortsatt fången och vill få drygt ett tusen mördare och terrorister friade, inte för att nya domar friar eller för att strafftiden löpt till sista dagen. Nej Gilad hålls fången för att terrorister skall kunna återuppta sin verksamhet att mörda, skada och lemlästa.

Om Hamas istället för att koncentrera all energi på att hata Israel och istället slösar sin energi på att hjälpa sina Palestinska bröder och systrar hade man med största sannolikhet haft en fungerande ekonomi i Gaza. Inte hade folk använt droger i den utsträckning man nu gör i Gaza för att undfly verkligheten. Inte heller hade man behövt akutbeskatta cigaretter heller.

Nej om man hade älskat sina egna lika mycket eller mer än man hatar Israel och judarna (fritt citat: Golda Meir, Israels första kvinnliga Premiärminister) då hade visserligen drogmissbrukare funnits, men inte i den omfattning som nu. Punktskatten på cigaretter hade varit av omsorg för medborgares hälsa istället för den egna ekonomin.

Släpp Gilad Schalit.
Sluta attacker Israel med vapen i hand.

Då kommer Gazabornas vardag att bli så mycket lättare och enklare.

Men lever man i en förblindad diktatur är det inte alltid lätt att orka förändra vardagen. Först när trycket utifrån och underifrån blir för stort kommer det förändring. Inte heller det garanterar frihet, för vem kommer istället?




http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3878472,00.html

Skänk en slant

Ja man märker att man spelar i fel division när det gäller gåvor och donationer.

"Rothschilds Donate New National Library" lyder titeln på en artikel på Arutz7/Israelnationalnews. Rothschildfamiljen skänker 150 miljoner USD. Omräknat blir det i runda svängar EN MILJARD SEK.

Jag skänker gärna pengar till olika ändamål, men jag märker att jag är i en helt annan klass än Rothschild.

Ingen bojkott av Israel där inte...


http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/137079

Minne och men för livet

Ikväll börjar minnesdagen över Israels i strid stupade. För att imorgon kväll påbörja firandet av Israels bildande.

Jag och en av mina bröder befinner oss för några år sedan i Netanya. Tusentals människor samlas på torget, ett stenkast från Medelhavet. Tystnaden var öronbedövande. Man förstod att detta var ett viktigt och känslotyngt ögonblick. Allt var tyst och stilla. Människorna rörde sej stilla och överallt man vänder sej ser man unga och gamla som sitter eller står försjunkna i eftertanke inför minnet av dessa fallna. "Dom gav sina liv för att vi skulle leva".

För en del var sorgen påtaglig. Man hade kanske aldrig fått träffa sin pappa. Farfar hade kanske dött en för tidig död 1948. Lillebror blev bara tjugoett. Listan över sorgen som man läste i människors ögon var lång.

Kvällen efter deltar vi i firandet av Israels "Oavhängighetsförklaring" samt inledningen på "Befrielsekriget". Israel firar nu sin 62:a födelsedag. Israel föds älskad och efterlängtad av det judiska folket. Hatad och ovälkommen av de arabiska grannarna. Inom loppet av 27 timmar var Israel indraget i ett fullskaligt krig. Attackerat av sex olika länder samt många av sina arabiska grannar, numera kallade för palestinier.

Mot alla odds överlever det lilla nyfödda landet. Befrielsekriget var vunnet, vapenstillestånd råder. OBS, det råder inte fred. Judarna blev inte som angriparna sagt, kastade i havet. Vilken katastrof. Inte undra på att samma krig som Israelerna kallar "befrielsekriget" kallas för "Nakba = katastrofen" av araberna i regionen. Trots all sin militära överlägsenhet åker man på stryk av kvarterets nyinflyttade puttefnask... Generande men sant. Israel överlever trots att man inte har ett fungerande militärt försvar. Arabländerna var så överlägsna i eldkraft att vart och ett av dessa länder för sej var starkare än Israel. Ändå lyckas man inte göra det man förutsagt, kasta dom hatade judarna i havet.

Senast idag hörde jag en judisk man uttala orden, Israel är fött genom ett mirakel och Israel existerar genom mirakler.

Firandet av Oavhängighetsförklaringen chockerar min bror positivt. Han hade bara några veckor tidigare varit ute som "nattvandrare" i Uppsala under Valborgsmässoafton. Gång på gång under kvällen ropar han till mej: Israelerna vet hur man firar. Han jämför med ett tamare firande i studentstaden Uppsala. Trots all alkohol som INTE BLEV DRUCKEN i Netanya så var det folkfest. I Uppsala bidrar bara alkoholen till fyllefest. Min bror som bara veckorna innan i Uppsala kört hem flera tolv -tretton år gamla barn/ungdomar redlöst berusade för att hitta föräldrarna lika berusade gick med ögon fyllda med glädjetårar runt i den Israeliska staden. Dom firar nyktra, dom firar nyktra. Av dom fem kanske tio tusen människor som rör sej i centrala Netanya såg på sin höjd en handfull personer som var mer än salongsberusade. Kontrasten mellan Netanya och Uppsala var stor. Uppsala var förloraren i den kampen. Från de allra yngsta till stadens allra äldsta medborgare var ute denna kvällen. När vi kom till hotellet vid två på natten hör vi fortfarande hur tre, fyra och femåringar leker för fullt vid torget ett hundratal meter bort.

Kloka män och kvinnor brukar säga: Israel har inte råd att förlora ett enda krig. På ett sätt är jag som svensk avundsjuk på Israelerna: dom uppskattar varje ögonblick av fred. Som svensk tar vi den för given...

http://meaktualiamm.blogspot.com/2010/04/aminnelsedagen-for-stupade-soldater.html

http://missionxp.webblogg.se/2010/april/israels-independence-day-194-israel-trots.html

Skrämmande eller intressant?

Kan man använda uttrycket intressant om den senaste utvecklingen i Mellanöstern? Eller bör man istället använda ord som t.ex. skrämmande och oroande? Speciellt fredligt verkar det inte vara.

En viss President Obama samlar 47 länder för att försöka enas om att kärnvapen inte skall spridas eller utvecklas. Man verkar ha lätt att enas i vissa fall. I andra fall (ärenden) har man svårare att enas. Det stavas: I R A N. Någon vill ha kraftiga sanktioner mot Iran. Någon vill inte alls ha sanktioner utan snarare diplom till ledarna i Teheran.

Maktbalansen i det hetaste området har förskjutits kraftigt de senaste veckorna. Läser bl.a. på bloggen ”Mellanöstern Aktualia mm” (Syrien levererar medeldistansraketer till Hizbollah) om Syriens gåvor till terroristorganisationen Hizbollah, Scud-missiler/raketer. Enligt Fürth som driver bloggen har dessa en sprängkapacitet på 1000 kg och en räckvidd på 3-700 km. Inga fyrverkeripjäser alltså. (En fyrverkeripjäs har en räckvidd på hundratalet meter och en krutladdning på något mellan noll komma någonting till något tiotal gram krut. En markant skillnad alltså, viktig att inte förväxla). Enligt Fürth kan scud-missilerna dessutom konverteras till att bära biologiska vapen snabbt och enkelt under förutsättning att man har dylika laddningar/vapen. Dick Haas skriver under rubriken ”Tunga raketer från Syrien till Hizballah i Libanon” om samma ämne.

Vad innebär detta? Att Israel ligger pyrt till. Att fred i regionen blir allt avlägsnare.

Hizbollah med Syrien och Iran bakom sej kommer tveklöst att höja tonen mot arvsfienden Israel. Nu måste vi precis som Fürth gör påminna oss om FN-resolution 1701. Hizbollah skall om inte avväpnas i alla fall förhindras att bygga upp sina vapenarsenaler igen. UNIFIL är stationerade i södra Libanon för att se till att resolution 1701 efterlevs. Scud-missilernas inträde i vapenarsenalen är ett mycket tydligt tecken på att Hizbollah ”högtidligt skiter fullständigt i” FN och FN:s resolutioner så länge dessa inte riktas mot Israel.

I Iran anordnades den senaste veckan dessutom en festival. Inte som i Sverige där vi har Potatisfestivaler, folkmusikfestivaler, dansfestivaler osv. Nej inte i Iran. Där ställer man till med festival när Irans president avtäcker de senaste komponenterna till kärnprogrammet. Eller skall man kanske läsa kärnvapen istället för kärnkraft?

Nu hotar alltså en växande aktivitet i Mellanöstern. Inte av den fredliga karaktären utan av den lite mer militanta dito. Arabförbundets medlemmar vill inte se Iran som ensam kärnvapeninnehavare i regionen. Med Nordkoreas, Kinas och kanske Rysk hjälp kommer man att försöka skaffa motsvarande vapen. Allt för att avskräcka Iran från att attackera mål bland deras huvudstäder.

Temperaturen i Mellanöstern har höjts ytterligare och det beror inte på den globala uppvärmningen…

Bojkott av COOP?

Vänder på rubriken. Det skall vara: COOP bojkottar varor från Israel så klart.

Läser att COOP Väst vill bojkotta Israeliska varor.

Varför bojkottar man inte Iransk, Saudiarabien, Pakistan osv?

Det är länder som inte efterlever mänskliga rättigheter.
Kvinnors rätt och lika värde i förhållande till männen är lika med hälften i bästa fall.
Censur är vardag.
Yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet är att likna med ett skämt i flera av dessa länder.

Jag vet svaren på förhand.

1. Dom har olja.

2. Dom är många fler.

3. Man vill locka till sej nysvenska kunder från dessa länder, dom är fler än dom 15-20 000 judarna som bor i Sverige.

4. Israeler är inte lika våldsbenägna och kommer inte att bränna COOPs logotype.

Inget nytt under solen alltså.


http://www.bt.se/nyheter/kf-vast-vill-bojkotta-israel(1867357).gm

Ologiska kullerbyttor, eller är det välplanerat? SVT, Reepalu och Ask.

Sätter mej framför datorn och skummar igenom några tidningar på webben. Halkar in på Dagens hemsida och fångar snabbt upp en artikel om Beatrice Ask och synagogan i Malmö. Hon skall inte hjälpa den kanske mest utsatta och trakasserade minoritetsgruppen i Sverige med ekonomisk hjälp, Judiska Församlingen i Malmö.

Till saken hör dessutom att den som skriver till Minister Ask och ber om hjälp är den kände (ökänd eller välkänd, du avgör) Malmöpolitikern Ilmar Reepalu. Genom sina ganska grova verbala och ologiska kullerbyttor när det gäller judar i allmänhet, judar i Malmö och staten Israel är han rätt man att be regeringen om pengar. Eller är han fel man?

Är det kanske så att det finns en baktanke med förfrågan? (Nu leker jag lite med tankarna). Kanske är det så att Reepalu visste/kände på sej att Ask inte ställer upp med pengar/bidrag till säkerhet. Det skulle ge honom legitim rätt att fortsätta med sina ibland övertydliga och ibland tvetydiga uttalanden om Israel och judar i allmänhet. Legitim rätt att flirta med stora invandrargrupper samt andra mindre Israel och judevänliga grupper i Malmö. Judarna är ju ändå i minoritet...

Förutom halva miljonen om året i löpande kostnader för säkerheten så betalar Judiska Församlingen i olika installationskostnader upp emot tre (3) miljoner under förra året. Det är mycket pengar för en församling som stadigt krymper.
Kan det vara så att Reepalu känner till allt detta och chansar på att Ask säger nej och på så sätt ger legitimitet till en utökad och växande Antisemitism i Malmö? Om inte annat kunde Ask ha sagt ja till en undersökning av möjligheten att hjälpa till. Det hade varit en fingervisning till Antisemitiska krafter i Malmö att regeringen sätter ner foten och säger: Stopp, hit men inte längre.

Artikeln jag läser i Dagen om Ask och Malmö, kommer upp på hemsidan dagen efter det att Aktuellt (SVT) haft ett långt inslag om hur judar förföljs i Malmö och väljer att flytta.

Jag är dessutom lite fundersam över SVTs inslag i Aktuellt igår kväll. Å ena sidan gör man en intervju med en judiska familj som väljer att låta flyttlasset gå till Israel. Mannen beskriver hur judehatet växt sej starkare i Malmö det senaste åren. Med ett par små barn i familjen kan han inte bara slå undan rädslan och intala sej att han bara inbillar sej. En förälder som inte tar omsorg om sina egna barn eller tänker på deras bästa (deras säkerhet) skall inte ha barn. Sett utifrån den synvinkeln tror jag att alla föräldrar förstår familjens beslut att emigrera. Samtidigt som jag förstår mannens oro för sin familjs bästa måste jag säga att det är en tragisk händelseutveckling att man måste flytta från platsen där man är född och uppväxt. Inte för att man vill, utan för att man måste.

Å andra sidan gör SVT intervjuer med några av de grupper som deltar allra mest i förföljelsen av judarna i Malmö. Företrädare för olika Palestinska grupper får komma till tals. Nej säger man, inte vill vi jämföra judarna i Malmö med ockupationsstaten Israel inte. Att man i olika moskéer runt om i Malmö predikar att först skall den judiska staten Israel utplånas, sen skall man utplåna judarna (dom mest förhatliga hedningarna i världen) var dom än befinner sej.

SVT går också hårt åt Nalin Pekgul och hennes uttalanden kvällen innan i TV, bland annat om situationen i Malmö. Att muslimska (islamistiska) och palestinska grupper i Malmö ligger bakom mycket av hatet, förföljelserna och hoten mot judarna där. Hatbrotten och Antisemitismen som ökar starkt i staden/regionen. Hon gick inte tillrätta med partikollegan Reepalu genom att säga att han mer eller mindre öppet legitimerar förföljelse och trakasserier av den judiska minoriteten i Malmö.

Med hennes uttalande i bakgrunden så låter man ett par palestinasvenskar som är politiskt aktiva i Malmö komma till tals.
- Nej inte skulle vi acceptera judehat inte.
- Inte i vårt politiska parti inte.
Ungefär så lät dom. Talade dom för sej själva eller för sin väljare?

Är det logiska eller ologiska kullerbyttor man gör?

Är det en slump, eller är det en väl planerad kampanj för att göra Malmö "judenrein".

Jag måste säga att jag är fundersam...

Läser dessutom på Kristdemokratens hemsida en artikel där Annelie Enochson får kritik. (Eller är det mothugg och förlöjligande)? A E är Israelvän och får kritik för detta efter att ha begärt en utredning ifall Diakonia har bekostat "bjudresor" för riksdagsledamöter. Diakonia är ju som många känner till inte speciellt vänligt inställda till Israel. Man har valt att partiskt och ensidigt ta ställning FÖR Palestinska sidan och MOT Israel i allt (mitt intryck). Stå på dej Annelie.

Som sagt var jag är fundersam!



http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=208641

http://missionxp.webblogg.se/2010/april/nalin-pekgul-sanningar-om-sharia-malmo-i.html

http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=29169

Smuggling eller import?

Ja man kan undra när man läser artikeln i Arutz7/Israelnationalnews.

Man importerar hela bilar genom tunnelsystemen mellan Gaza och Egypten. Det innebär att snart har Israels belackare inte många argument kvar. Artikeln säger att man måste betala höga tunnelavgifter för importen. Eller kallas det för tullavgifter?

Dom har det kanske inte så fattigt som en och annan person påstår!

Om man kan föra in hela bilar utan en enda skråma vid leveransen, vad kan man då inte föra in när det gäller vapenarsenaler?


http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/136902

Tystnad

Dick Haas skriver om "Våld i Gaza - Våld i Jerusalem" på sin hemsida (se länk till höger).

Intressant att X-antal palestinier skadas av X-antal raketer. Detta måste vara ett angrepp på OSKYLDIGA CIVILA, eller??? Inte en rad jag läst i svensk press. Det brukar bli löpsedlar och braskande rubriker när så sker.

Fel av mej. Det var inte Israeliska soldater som avfyrade raketerna. Det var en Gazabaserad grupp av terrorister som skjuter och missar hela Israel. Man träffar grannar, släktingar och vänner istället.

Om deras "misstag" skrivs inget i vår press. Tänk ändå om det hade varit Israelerna som skadar och eller dödar oskyldiga Gazabor, stoppa pressarna hade man ropat i kör.

Sapere Aude och fonderna...

Bloggen Sapere Aude har ett mycket sakligt och väl genomtänkt inlägg angående AP-fonderna och deras etiska regler. En viss Reepalu är visst inblandad även här. Volvo går fritt, men Israeliska företaget Elbit blir syndabock. Detta trots att båda företagens produkter änvänts i samma projekt/sammanhang.

http://www.sapereaude.se/blog/?p=6472

Påsk och solsken

Mitt i påskhelgen.

Vårsolen skiner.

Tranor har dragit i flera dagar fram över huset där jag bor på sin väg till Hornborgasjön för årets "let's dance".

Jag skall varken elda eller skjuta fyrverkeri.

I en kyrka inte så långt härifrån har man en påskkonferens, dit ställer jag kosan senare ikväll.

Jag firar påsken till minne av korsfästelsen och Jesu död och uppståndelse.

Andra av mina vänner firar Pesach (Pessah) till åminnelse av Israels uttåg ur Egypten.

Har en önskan, en önskan av Frid över Jerusalem (Ps 122:6).

Shalom till er alla.





(PS. Bloggen MXp tar upp både innebörden av påsken sett ur en judisk såväl som kristen innebörd. DS.)